EU valet gick vägen - lite reflektioner

Jag har varit helt matt efter EU-valet och en helt otrolig kampanj som pågått både dag och natt, att jag inte alls hunnit skriva. Den 12 maj lanserade vi med Svensk Ungdom vår Hemma i EU valkampanj. Med den så har vi sedan turnerat runt i republiken, mestadels längs kusten, i en valbil som rullat över 6000 km. Kampanj är uttömmande på krafterna men samtidigt det roligaste som finns med det här jobbet. Då får man lämna pappershögarna på skrivbordet och vara ute på gator, torg och träffa människor. Den senaste månaden har man hunnit med lådbilsrally i Nykarleby, Karisdagen, vårmarknad i Vasa, Hangö teaterträff, nationella gågatudagen och föreningarnas dag i Jakobstad, kanotian i Ekenäs och att stå vid Tre smeder i Helsingfors. Otroligt skoj!

Egentligen borde det inte ens ha varit möjligt att detta skulle fixat sig och vi skulle ha fått en SFP:are invald. Alla siffror och odds har varit emot oss och varken media eller galluppar har i någon högre utsträckning trott att detta skulle gå vägen. Paradoxalt verkar det vara just det som gett den mobiliseringen bland våra väljare som gjorde att detta gick vägen.

Några anmärkningsvärda saker dock:

1. Mobiliseringen av SFP väljare och av nya väljare. Svensk Ungdom gick fram från 7 500 röster till 27 000 röster i detta val. Det här visar att det finns en stark framtid för Svenska folkpartiet. Detta var tillsammans med den stora framgången på Åland som Britt Lundberg genererade, det som avgjorde invalet av Calle Haglund.

2. Valförbundet mellan Sannfinländarna och KD. På detta sätt fick valförbundet två mandat, annars skulle Sannfinländarna bara fått ett och KD inget alls. Sari Essayah drogs nu in av främlingsfientliga röster och nog är det ganska märkligt att en KD:are sitter i parlamentet på främlingsfientliga och antikristna väljares mandat. Man får lycka Sannfinländarna och KD lycka till i sitt fortsatta samarbete, kanske man snart fusionerar sina riksdagsgrupper?

3. Vänsterförbundet klappade ihop. Det här var valets kanske näst största skräll. Ett parti med 17 riksdagsledamöter faller ur EU-parlamentet. Anledningen till det är säker att många av kärnväljarna är skeptiska och kritiska till EU och i det här valet inte hittade en tillräckligt EU kritisk på listan.

Det känns ännu helt otroligt att detta gick vägen! Själv skall jag fortsätta nypa mig själv ett par dagar på förbundskansliet innan semestern väntar.

externadoption för homosexuella par

I helgen hade jag förmånen att vara delegat på SFP:s partidag och vara med och rösta igenom motion nummer 69: Rätten till extern adoption för homosexuella par. Förra veckan tog riksdagen beslut om att tillåta intern adoption för homosexuella. Nu vill SFP genom Svensk Ungdoms motion gå också det sista steget och liksom Sverige tillåta extern adoption. Beslutet från partidagen har väckt en del diskussion på hemsidor och tidningar. Men igår då jag var med SU och gjorde kampanj vid Lådbilsrallyt i Nykarleby var det få som kom fram och klagade på beslutet och då var ändå närmare 6000 personer där. Två samtal hade jag med ett par pensionärer som inte tyckte om beslutet, men efter en stunds diskussion mjuknade också de.

Sist och slutligen är frågan inte speciellt kontroversiell. Redan länge har SFP slagit in på vägen för att garantera minoriteter samma rättigheter som majoriteter. Beslutet slår fast vägen för med tolerans och medmänsklighet. Det finns många barn som mår dåligt och som behöver ett nytt hem. Det är också ett liberalt perspektiv i frågan. Varför ska samhället blanda sig i vem som är kär i vem och hur långt deras kärlek får gå. Huvudsaken att människor mår bra och har ett tryggt och fint liv tillsammans med barn som får en kärlekssam uppväxt. Det är inte mer radikalt än så. Därför är det roligt att motionen gick i genom med så stor marginal i omröstningen. Detta är rätt väg för SFP - en väg för ett fortsatt öppet, tolerant samhälle med mer medmänsklighet.

Studierabatt på TV-avgiften, ja tack!

För ett par veckor sedan lades ett nytt förslag fram till hur Public Service ska finansieras. TV-avgiften ska ersättas med en ny medieavgift, som alla hushåll betalar oavsett innehav av TV. Det är välkommet med nya finansieringsmodeller för att också i framtiden kunna trygga tillgången på Public Service. Public Service är mycket mer än bara TV och garanterar en mångfald av media som behövs. Det är därför ett allmänt intresse att fler är med och delar på kostnaden och att de som nu åker snålskjuts stoppas.

Men förslaget som lagts fram behöver ännu slipas en hel del för att inte slå fel och straffa vissa grupper i samhället som redan nu har det knappt med pengar. En av dessa grupper är studeranden. Studeranden har nu har kunnat göra ett val att inte ha TV hemma för att ha råd att i stället då och då lyxa till det med ketchup på makaronerna.

Medan de flesta förvärvsarbetande hushåll skulle få en sänkning av en TV-avgiften skulle de studeranden som inte har haft TV nu få en rejäl höjning. Den höjning av studiepenning man kämpat för i 15 år och som nu höjts devalveras direkt och studerandes ekonomiska frihet begränsas. Det är inte önskvärt att studerande, vars studierätt har begränsats, nu dessutom ska behöva jobba ännu mer vid sidan av studierna för att ha råd att betala en ny avgift.

En lämplig modell skulle därför vara att införa en studierabatt på den kommande medieavgiften. Den skulle exempelvis beviljas på samma sätt som på tidningsprenumerationer och tågbiljetter, alltså med 50 % rabatt. Överlag finns ändå mycket att ännu fundera på gällande förslaget. Avgiften blir ju en obligatorisk skatt för alla ovanpå övriga skatter så frågan är om det inte skulle vara bättre att bara ta pengarna från statsbudgeten i stället. Dagens förslag som Centerns Kimmo Tiilikainen la fram om att momsen skulle höjas med en procent och den procenten ska gå till Yle är inte möjlig. EU tillåter inte fler olika momssatser och en generell höjning av den redan höga momsen är inte att rekomendera.

Tsaristiskt låta Karleby styra landskapet?

"Tsaristiskt låta Karleby styra landskapet" frågar sig Mari Kiviniemi i dagens Hbl och fortsätter: "Karlebys orientering söderut har blivit en fix idé för SFP. En liten sak har gjorts väldigt stor och det principiellt viktiga, att låta landskapet avgöra, har hamnat i skymundan".

NÄR har det principiellt viktiga blivit viktigt för Centern? Stod Centern för det principiellt viktiga i Sibbofrågan? Nej. Inte heller annars brukar Centern vara någon demokratins och rättsväsendets försvarare. Snarare låter man ändamålen helga medlem så länge man får som man själv vill och får låta regionalpolitik i egen favör genomsyra hela den politiken man för. Söndra och härska. Så är det också i Karlebyfrågan. Skulle Centern inte ha så starka regionalpolitiska intressen att försvara "sitt" konstgjorda centerlandskap så skulle man låta förnuftet segra och förstå att Karleby har mest att vinna på att orientera sig söderut, medan resten av landskapet kan flytta till Norra Österbottens landskap.

Glada vappen - från Vancouver

Igår landade jag efter några stressiga veckor i Vancouver. Allt blev klart just och just innan planet gick igår morse. Här i Vancouver kommer jag att delta i Liberal Internationals Executive committémöte. Känns dock vemodigt att vara borta från Finland över vappen och ännu värre att missa Kajsaniemiparken i morgon, även om Vancouver också är intressant. Jag önskar er alla en riktigt skön glada vappen!

Vart är Sydafrika på väg?

Idag väntas valresultatet från det Sydafrikanska parlamentsvalet. Upptakten till valet har varit lång och skandalerna kring ANC:s partiledare Jakob Zuma många. Förra året grundades COPA, ett nytt parti med avhoppare från ANC. Förhoppningen var att kunna utmana ANC:s maktmonopol i Sydafrika och tillsammans med DA (Democratic Alliance, SFP:s systserorganisation) kunna driva en starkare oppositionspolitik. Tyvärr ser det inte ut som om COPE kommer göra ett framgångsrikt val. Jag var själv i Kapstaden i februari och överallt såg man ANC:s och DA:s valreklam men inte COPE. COPE har haft svårt att nå ut till väljarna och därför kommer man inte göra ett bra val. Det är synd. Sydafrika skulle behöva fler starka partier. DA gör däremot ett bra val. I västra Kapprovinsen ser man ut att få makten, där Helen Zille som leder partiet redan är borgmästare, i Kapstaden.

För demokratin i framtiden skulle fler starka partier behövas i framtiden. Kanske i nästa val... Nu ska jag fortsätta lyssna på Anna Bertills workshop på SU kongressen.

Onödiga tillsatsämnen måste bort också från Helsingfors skolors matsedlar

Häromdagen kunde vi läsa en artikel i Hbl (30.3) om tillsättsämnet E621, eller mononatriumglutamat som det också heter, som är ett vanligt tillsättsämne i vanlig skolmat. Ämnet som förstärker smaker är tvivelaktigt och tas därför nu bort från Esboskolornas matsedel.

Det finns en uppsjö av tillsatsämnen, färgämnen och smaksförstärkare vars enda uppgift är att matindustrin kan minska mängden råvaror och naturliga ämnen i maten. Att dessa ämnen under årens lopp funnit i godis och läsk har varit allmänt känt, men inte i vanlig skolmat. Det är inte heller ovanligt att det finns tvivelaktigheter kring många av dessa tillsättsämnen och att man inte med säkerhet vet dess effekter på kroppen. Det är därför förvånande att höra att dessa ämnen används i skolmat. Att det överhuvudtaget verkar finnas ett behov av att tillsätta smakämnen i skolmaten för att den ska smaka mat är fruktansvärt.

Målet mat i skolan är mycket viktigt för våra skolelever. Att det är det vittnar, bland annat, också att det på måndagar går åt mer mat än under övriga dagar p.g.a. av att alla elever inte får tillräckligt med mat hemma. Vi har därför inte råd att inte ge en bra skolmat till våra elever. Jag vill därför som medlem i utbildningsnämndens svenska sektion vara med och initiera till att också Helsingfors ser över hur vi kan få bort detta tillsatsämne, och eventuellt övriga sådana, från vår matsedel i skolorna. Skolmaten i Helsingfors måste vara både säker och hälsosam, gärna också god.

Påven och kondomer

Påven är trots att han inte har något att göra med den finländska kyrkan, på många sätt kristendomens ansikte utåt. Än en gång gör han idag ett uttalande som gör att liberala och mer sekuraliserat lagda människor allt mer tar ett längre steg bort från kyrkan. Än en gång har han sagt att kondomer inte hjälper mot AIDS. Det har blivit ett mantra på samma sätt som den katolska kyrkans kamp mot homosexuella. I Finland eller i Norden är kyrkans linje mer liberal även om det finns en bit till att gå också här, ex. då det gäller vigselrätt för homosexuella par och råda bot på det sista kvinnoprästmotståndet. Men gällande den katolska kyrkan är det ju inte bara det utan också det starka motståndet mot aborter (även kvinnor som blivit våldtagna och gravida) som gör att man tror att många historier är tagna från mörka romaner.

Fogh Rasmusson utmärkt som ny NATO-chef

Danmarks statsminister, Anders Fogh Rasmussen från Sfp:s systerparti Venstre i Danmark väntas bli ny NATO chef. Länge har det spekulerats vilken post denne karesmatiska politiker skall få efter hans tid som statsminister. Nu ryktas Gordon Brown, Angela Merkel och Nicolas Sarkozy ha backat upp honom.

Jag minns på Island då jag såg och skakade hand med Anders Fogh Rasmussen för första gången. Likt en amerikansk senator kom han med 8 medarbetare, en frisör och en annan assistent med sig. Det är en av hemligheterna bakom den alltid solbrända och snyggt klädda danska statsministern. Dessutom alltid bra förberedd med något att säga - och som han säger rakt på sak.

En stor dag för Norden då vår kanske färgstarkaste politiker just nu går vidare till nya uppdrag. Synd bara att vi i Finland, ännu, inte kan vara med och välja honom då vi står utanför NATO.

Pensionstankar från skidlyften

Vad ska man annars säga om Matti Vanhanen som kommer tillbaka från skidsemestern och slår näven i bordet och säger att man ska höja pensionsåldern till 65. I sak har han helt rätt och jag är övertygad om att såväl arbetsgivarparter och fack håller med. Men sättet han gjorde det på var korkat och kontraproduktivt. Ville han få igenom det så skulle han ha behövt förankra saken i trepartsamtal med arbetsgivare och fack. Säga vad man vill om sådana samtal men i regeringsprogrammet står klart och tydligt att sådana ska hållas. Idag kom det väntade, regeringen och Vanhanen backar. Många centerpartister lär ha hurrat över då Vanhanen äntligen tar till orda, men idag fick han med näsbränna alltså backa.

I sig är frågan om pensionsåldern inte alls dramatisk. I Finland går vi i pension betydligt tidigare än exempelvis svenskar och islänningar. Vi går redan i snitt vid 59, de i 64 resp. 68 års ålder. Det samtidigt som vi vet att människor lever längre och de äldre blir allt fler bildar en omöjlig ekvation. Jag förstår att någon kan tänka sig att man bara ska jobba jobba och jobba och aldrig få sin pension då man nu höjer. Men samhället har helt enkelt inte råd att ha för många för länge i pension. Det är så mycket annat som ska ha skattemedel. Därför kommer höjd pensionsålder bli verklighet i alla fall och en av förutsättningarna för att vi ska klara av att finansiera vår välfärd och vår bastrygghet i framtiden.

SDP:s åsikt förundrar mig. Hur tycker de att man ska finansiera välfärdssystemen i framtiden då en allt större del av befolkningen kommer att vara äldre? Vill SDP skära i skolan, vården, äldreomsorgen eller helt enkelt sänka nivåerna på folkpensionen, då man inte ser höjd pensionsålder som ett alternativ för att finansiera välfärden?

Dessutom är jag förvånad över fackens retorik. Aldrig har man i fackens uttalande sett några kommentarer eller aspekterar som berör unga. Det är ju vi, dagens unga, som fullt ut kommer få leva med det här förslaget då det förslås komma i kraft först 2020. Det här visar än en gång de omoderna tankesätten inom facken och hur förgubbade dess struktur och målsättningar är.

Till sist är jag orolig över retoriken i den diskussion om en generalstrejk man hade, ett förslag som också SDP backat upp. Att nu i tider av lågkonjunktur, då företag ser över var i världen de ska skära ned sina verksamheter, börja tala om generalstrejk visar att SDP inte är redo att vara med och ta ansvar för landet och lotsa det ur lågkonjunkturen.

Höjd pensionsålder är bara en tidsfråga (det är dessutom inte så länge sedan pensionsåldern var 65 i vårt land) men det är önskvärt att vi får en bred uppgörelse om det. Skulle SDP sitta i regeringen är jag övertygad om att de också skulle vilja höja pensionsåldern. För jag och knappast de heller vet annars var de ska ta pengarna till välfärden från. De har Juttu Urpilainen ännu inte sagt något om.

Höjd alkoholskatt ökar illegal import och hembränning

Regeringen föreslår återigen att man höjer alkoholskatten. I årsskiftet trädde senaste höjning i kraft då priserna höjdes kännbart. Nu är det redan dags igen. Regeringen gör en helomvändning från den tidigare synen, att om alkoholskatten är för hög ökar privatimporten från ex. Tallinn och andra länder (då lämnar staten helt utan skatteinkomster). Det verkar man inte längre vara oroad över längre. Jag är nog rädd för att spritrallyt till Tallinn snart får se en renässans, och då har i värsta fall staten ingen kontroll över alkoholkonsumtionen i vårt land.

Sluta utlokaliseringen av statliga verk

Här om månaden beslöts att Läkemedelsverket skulle utlokaliseras till Kuopio. Risken med beslutet är att mycket av personalen säger upp sig eftersom de inte vill flytta med sina familjer till Kuopio, det i sin tur leder till att Läkemedelsverket inte kommer kunna vara lika handlingskraftigt medan flytten sker och ny personal måste rekryteras. Utlokaliseringen av verket blir inte billigare för staten och inte heller betyder det att man skulle få ett mer kompetent verk. Dessutom skulle det vara naturligt att verket skulle ligga i landets centrum där också den mesta medicinska expertisen finns. Nu blev det dock utlokalisering då Centern och Samlingspartiet kommit överens om att det skulle flyttas (nu kan man fråga sig var Samlingspartiets öron fanns?). Det är dock i fortsättningen dags att sätta stopp på utflyttningarna av de statliga verken och sätta stopp. Hela landet ska förvisso kunna leva, men det betyder inte att Helsingfors, som betalar mest skatter i landet som förs över till andra kommuner, ska sidsteppas i dessa frågor.

Tågen måste bli snabbare

Att VR har ett högre biljettpris för Pendolinotågen än snälltågen använder Kurt Lindholm (Hbl 9.2) som argument för att vi inte ska satsa på snabbare tåg. Lindholms argumentation haltar.

Nyligen togs den sista nybyggda delen av motorvägen mellan Helsingfors och Åbo i bruk. Motorvägen gör att det nu går snabbare att ta bilen eller bussen mellan Helsingfors och Åbo, än att ta tåget. Ett annat exempel är trafiken mellan Helsingfors och Vasa, där många avgångar med flyget oftast är billigare än tåget. Det här är inte en önskvärd utveckling. Tågen måste vara mer tidsmässigt konkurrenskraftiga, om vi inte våra tåg ska gå samma utveckling till mötes, som tågen i USA.

Kurt Lindholm har dock rätt då han kritiserar prissättningen på Pendolinotågen. Varför betala mer för Pendolino som på kustbanan ändå inte är snabbare är ett vanligt tåg, är en bra fråga. En ännu bättre fråga är varför man över huvudtaget kör med Pendolinotåg längs kustbanan som är så skraltig att man inte kan köra dem snabbare än vanliga snälltåg. Det här är goda exempel på hur det inte ska vara och visar på behovet av investeringar så att vår räls klarar höghastighetståg. Kustbanan (som Göran Öhman, Hbl 8.2. polemiserar med) är en sträcka man kunde börja med att uppgradera. Helsingfors Åbo på under en timme med tåg, det är något att satsa på.

Seger för hopp om en ny fredsprocess i Mellanöstern

Ikväll blev det klart att Kadima och inte förhandstippade Likud vinner det israeliska parlamentsvalet. Det är en viktig seger för att en fredsprocess skall kunna komma igång igen efter kriget på Gazaremsan. Utan hopp röstar man på ett parti som vill ha hårda tag som Likud som tyckte att Israel lämnade Gaza alldeles för tidigt. Nu vann i stället Kadima. I och för sig stod ju i princip samtliga partier bakom intrånget i Gaza men Kadima har ändå en mer nyanserad bild på relationerna i Mellanöstern ska skötas. Med USA back on track efter det vakuum före Obama tillträde finns nu chans att en diskussion om fred kan komma igång igen.

Nu räcker det

Det parti som jag håller på så hårt och som jag själv representerar har inte haft en speciellt rolig början på året. Men mycket verkar vi själva ha genererat genom diverse blogginlägg. Politiker måste förstå att en blogg är ett publiceringsverktyg på samma sätt som en tidnings insändarsida. Det är ingen hemlig dagbok utan det som skrivs där kan lyftas upp av journalister till en huvudnyhet. Idag skrev partisekreterare Ulla Achrén ett inlägg på hennes blogg om att man borde censurera anonyma kommentarer på olika mediers hemsidor. Jag delar analysen av att många inläggen kan vara rätt osakliga för debatten. Men jag vill ändå inte för den skull censurera den. Dessutom är vi politiker inte rätt avsändare för sådana idéer. Nu räcker det med ogenomtänkta blogginlägg från Sfp ledande politiker.

Bra att momsen sänks för restaurangmat

Häromdagen kom tecken på att momsen på mat i restauranger skulle sänkas i hela EU. Det är en välkommen sänkning. Att gå ut på restauranger är oftast ett ganska dyrt nöje i dagens läge. Sänkt moms skulle göra att man har råd att gå ut oftare och på det viset kan bidra till att fler människor har jobb i branschen. För ett ekologiskt hållbart samhälle i framtiden kan vi inte fortsätta konsumera lika mycket saker utan de pengarna bör sättas på tjänster som ex. restaurangbesök. Det är därför roligt att EU nu verkar fatta ett beslut i den riktningen.

Inför Carpools

Varje dag jag går till jobbet så går jag över Nylandsgatan. Där möts jag ofta av ett rödljus. Under tiden jag står där och väntar på att gå över susar ca. 30 bilar förbi. I 9/10 fall så är det en person per bil. Jag har inte varit en förespråkare av trängselavgifter men i stället för att bredda vägarna för dessa soloåkare borde man införa carpools, son innebär att bilar med fler personer i, kan åka i separata filer. De bilar med tre personer eller flera i kunde med enkelhet premieras med att få köra i bussfilen.

I Kristinestad kan man

Jag fick tidigare idag ett samtal av Henrik Antfolk, mångårig SU förbundsstyrelsemedlem från Kristinestad. I höstas blev han invald i Kristinestads fullmäktige tillsammans med fyra andra SU:are. Samtliga fem SU kandidater blev invalda. I andra kommuner är det svårt för unga att tränga sig fram och få plats. Många äldre generationer blockerar möjligheterna för de unga att få betydelsefulla poster - men inte i Kristinestad (och inte i Helsingfors från Sfp:s sida heller förvisso).

Igår hade det nya fullmäktige i Kristinestad sitt första möte och från Sfp valdes tre SU:are till stadsstyrelsen, två nämndordföranden, en nämndviceordförande och diverse ordinarie och suppleanter i nämnder. Grand slam kan man konstatera. Härligt att se kommuner som är redo att släppa fram unga beslutsfattare. Det bådar gott inför framtiden.

Vi behöver ett förnyat och modernt VR

För en vecka sedan kunde man läsa om VR:s beslut att åter igen höja sina biljettpriser. VR har monopol (vilket gör att brist på konkurrens kunde förklara de höga priserna) men jag hör ändå inte till dem som odelat är för en avreglering av järnvägen, helt enkelt för att den bredd på spåren vi har inte lämpar sig. Vår spårbredd är endast lika som Rysslands och inte som resten av Europas. Därav finns det väldigt få tågoperatörer som har vagnar och lok för att ens kunna bedriva tågtrafik i vårt land.

I stället måste VR:s enda ägare, staten, ha en aktivare politik och uppgift för VR. Den uppgiften skall ges från en trafikpolitisk helhetssyn som borde bottna i att det är bra att människor lämnar bilen hemma. Nu har bensinpriset (i alla fall temporärt) sjunkit till en lägre nivå. Då är det viktigt att VR inte höjer priserna något som kan göra att de människor som börjat åka tåg nu av kostnadsskäl går tillbaka till bilen.

Vi måste få en aktivare ägarepolitik.

Utbildningsnämndens svenska sektion här näst

Efter kommunalvalet har nu nämndplatserna förhandlats mellan partierna för de kommande fyra åren. Sfp:s förhandlingar, som letts av Didde Oker-Blom, har skötts skickligt och resulterat att Sfp trots ett tappat mandat håller antalet nämndplatser samt platsen i stadsstyrelsen. Stadsplaneringsnämnden kommer som ny medan hälsovårdsnämnden försvinner.

För egen del anmälde jag i ett tidigt skede intresse av att sitta i utbildningsnämndens svenska sektion. Något jag gärna skulle göra med tanke på min bakgrund i Helsingfors elevers centralorganisation och Finlands svenska skolungdomsförbund och mitt intresse för skolfrågor. Häromdagen blev det klart att det är där jag kommer sitta de närmaste fyra åren med start i januari. Ska bli intressant och utmanade att få jobba med dessa frågor (och så klart annat också) de närmaste åren.