Snuset stjälpte den finländska passagerarsjöfarten

Under 10 års tid har man diskuterat hotet mot sjöfarten från Estland. Lägre minimilöner, flexiblare arbetsavtal och en lönenivå på 25-50 % av den finländska sjömannen har länge varit ett hot mot den finländska flaggan på fartygen. Därför har bl.a. Sfp hela tiden jobbat för att få nya beskattningssystem och sjöfartspaket för den finländska sjöfarten så att vi har en passagerarfartygsflotta kvar. Men det är nu snuset som stjälper hela sjöfartslasset. Häromveckan meddelade Viking Line att de sätter svensk flagg på sitt nya fartyg mellan Helsingfors och Reval och idag meddelade Eckerö Linjen att de flaggar ut sitt fartyg mellan Eckerö och Grisslehamn då konkurrenterna under svensk flagg får sälja snus, men inte de. Dessvärre kommer troligen fler utflaggningsbesked att komma.

Situationen är mycket olustig. Det är viktigt att vi har kvar en passagerarfartygsflotta under finländsk flagg. På den färdas en stor del av vår utrikesexport och import. Samtidigt ger besättningen som arbetar på dem kommunerna skatteinkomster som nu inte längre kommer till kommunerna. Detta kommer slå hårt mot många mindre kommuner.

EU är en organisation som gör mycket bra och som gett mycket gott men detta är igen ett av raden exempel på korkade beslut. Genom att bara svenska fartyg får sälja snus så snedvrider man konkurrensen på den inre marknaden. Det är galet! Paradoxalt nog kommer nu de svenska rederierna få en konkurrensfördel mot de estniska rederierna eftersom Estland som ett medlemsland i EU inte heller kommer få sälja snus på sina fartyg. Detta ger en orättvis konkurrenssituation. EU jobbar för klara spelregler och fair play på marknaden, men detta går helt tvärt emot det.

Sveriges EU undantag som gör det möjligt att sälja snus bör endast gälla på svenskt vatten, oavsett flagga på fartyget. Då skulle samma regler gälla alla. Men enklast vore det ju att legalisera snuset i hela EU. Det är helt logiskt att snus, som är mindre skadligt än rökning, är förbjudet. Det är dessutom en sak som Svensk Ungdom länge har tyckt.

Farligt då känslorna tar överhanden i sjukvårdskonflikten

Siffror och förnuft har sedan länge slutat gälla i den pågående sjukvårdskonflikten. Nu är känslorna satta i full svall och det gör att besluten blir irattionella. Tehy har drivit hela konflikten till sin spets. Media har hakat på och målat upp en mycket nyanserad bild av konflikten. Tehy kräver 600 - 870 euro mer i månaden mer för sina medlemmar. Det är helt orimligt!

Vad tycker jag? Jag tycker att sjukvårdarnas löner skall höjas. Men Tehys lönekrav är helt tagna från luften. Någon skall betala kalaset också. Man ropar på regeringen men regeringen får också sina pengar någonstans ifrån och inte är det sjukvårdarna som finansierar statsbudgeten. Det är den privata sektorn och företagen som finansierar den och de accepterar inte högre skatter. Högre skatter leder till företags- och människoflytt, då vi redan nu har en av världens högsta skatter. Regeringens resurser är inte obegränsade som man verkar tro.

Hur mycket skall lönerna höjas? Förlikningsmannens förslag är så bra att Tehy bör ta det. Men hela karusselen med löneförhöjningar denna höst har tappat proportionerna. Först en 3,4 % förhöjning till alla år. Sen utöver det nästan 10-12 % höjning till alla sektorer. Jag skulle hellre sett att man skulle skära ned inkomstskatten för de med lägsta lönerna. Då skulle de med lägsta lönerna oavsett om de jobbar i den offentliga eller privata sektorn få mer pengar i handen. För det är ju det allt handlar om - mer pengar i handen.

Vad händer om man skulle godkänna Tehys krav? Det blir en snöbollseffekt. Lärarna, biblotikarier och barnträdgårdslärare är sektorer som i många fall har lägre löner än sjukskötarna idag, för att inte ens nämna tredje sektorn. Tehys krav på 600 - 870 euro mer i månaden skulle göra att alla andra sektorer kräver lika mycket. Jag missgynnar inte dessa sektorer högre lön, verkligen inte. Men det räcker ju inte med högre lön på pappret. Någon skall kunna betala lönen också och det kan varken stat eller kommun.

Dagens sjukskötare har 2487 euro i månadslön i genomsnitt. Många andra i samhället har betydligt lägre löner. Staten kan ju inte leva över sina egna tillgångar, då går man i konkurrs. Därför bör Tehy ta förlikningsmannens förslag.

Ryssland, ryssland och ryssland

Försvarsminister Jyri Häkemies uttryckte i ett möte med USA tidigare i veckan att Finlands tre största säkerhetspolitiska hot var Ryssland, Ryssland och Ryssland. Trots att man kan definiera säkerhetspolitiska hot på olika sätt så är han inte långt ifrån sanningen. Naturkatastrofer, växthuseffekten, fågelinfluensan är också säkerhetspolitiska hot men då det gäller krasst militära eller traditionella säkerhetspolitiska hot så är det nog Ryssland, ryssland och ryssland. Just nu blomstrar handeln med Ryssland men den stora massan i Ryssland får inte tillgång till den rikedmomen. De fattiga blir allt fattigare i Ryssland. Korruptionen, maffian och problem med att driva in skatter gör också att statsapparaten inte kan använda skattemedeln effektivt för att de skall komma alla till nytta, därför investerar Ryssland mest i det system som är minst korrumperat; militären.

Presidentvalet i Ryssland närmar sig och om det sedan slår till en lågkonjuktur som inverkar på oljeinkomster och förändrar Europas förhållande till Ryssland energipolitiskt så vet man inte vad som kan hända. Ryssland är allt mer totalitärt med allt hårdare reglerad media och under ytan finns massor med konflikter. Så trots att hot inte behöver och skall bli verklighet, låt oss alla verkligen hoppas det, så är Jyri Häkemies och försvarsministeriets hotbildsanalys rätt korrekt och för att Finland skall få ett säkrare och en tryggare position som granne till ett allt mer ovisst Ryssland, skulle ett NATO-medlemskap vara naturligt just nu.

Svenskan måste vara en stark aspekt i Kommun- och servicestrukturreformen

Ny vecka - nya möjligheter! Veckoslutet spenderades i det vackra Borgå där vi hade SU:s första förbundsstyrelseöte för hösten. Kommun- och servicestrukturreformen var temat för mötet och vi fick bland annat besök av aktiva från lokalavdelningen i SU i Borgå samt riksdagsledamot Mikaela Nylander. Kommun- och servicestrukturreformen påverkar oss på betydligt fler platser än bara Sibbo. Då staten kräver att varje hälsovårdsdistrikt skall ha 20 000 i befolkningsunderlag tvingas många av kommunerna till samarbete eller sammanslagning. Men i samarbeten så finns olika utgångslägen från olika kommuners sida och ofta också olika val. Val som kan få stora konsekvenser för svenskans överlevnad i dessa bygder. Det är därför viktigt att Sfp politikerna är alerta i de olika kommunerna och ror detta iland. Hittils har det gått.

I Åboland går man ihop till två kommuner i och med att Kimitoöns tre kommuner blir en och Pargas, Nagu, Houtskär, Korpo och Iniö slås ihop till en annan. I och med det så hålls Pargas kvar i den Åboländska skärgårdsgemenskapen och det svenska inslaget i kommunerna blir fortsatt starkt.

I Österbotten beslutade Kristinestad förra veckan med rösterna 14 - 13 i fullmäktige att gå norrut mot Närpes istället för neråt mot Kauhajoki. I och med det så håller man det Österbottens landskapsförbund fortsättningsvis intakt och språkförhållanden bibehålls så att Österbotten fortsättningsvis är tvåspråkigt med en liten svensk majoritet. Att Kronoby nu också gå neråt mot Jakobstad istället för till Karleby och byter landskap är av yttersta vikt för det svenska i Österbotten.

Samma sak gäller Nyland. Framförallt Östnyland. Lovisa vill gå ihop med Liljendal, Strömfors, Lappträsk och Pernå. Men Pernå vacklar och funderar också på en sammanslagning av Borgå. Men Borgå behöver inte Pernå med sina dryga 3000 invånare. Borgå är redan över 40 000 och i det blir 3000 till en droppe i havet. Däremot behöver Lovisa Pernås 3000 invånare för att få ihop ett befolkningsunderlag på 20 000 invånare. Om man inte får ihop det så kan de små kommunerna runt Lovisa istället söka sig till Kotkahållet och då skulle det till och med bli svårt att garantera en grundutbildning på svenska i fortsättningen där. Därför är det av oerhörd vikt att Pernå går till Lovisa om man vill ha kvar två starka tvåspråkiga, och med ett betydande svenskt inslag, kommuner i Östra Nyland.

Mycket arbete återstår för oss alla för att KSSR skall gå vägen för de svenska lösningarna. För går de inte vägen så riskerar nationen som helhet bli allt mindre tvåspråkig och att det svenska inslaget där försvagas. Det skall inte ske, därför kommer och ska aktiviteten mot Pernå och övriga vågmästarviktarkommunen bli stor. Men här behövs också din hjälp.

Fräck prissättning av VR

I helgen kommer vi ha SU förbundsstyrelsemöte i Borgå. För att inte alla medlemmar i förbundsstyrelsen skall behöva lägga ut egna pengar för dyra tågbiljetter så brukar jag boka och betala dem på förhand via Internet. Nu har dock två medlemmar i förbundsstyrelsen blivit sjuka och sängliggandes (något som aldrig kan hjälpas) men då jag nu vill avboka biljetterna så tar vårt statliga tågbolag VR en 8 euros (!) avgift för det.

Beteendet är fräckt. För skulle jag ha köpt biljetterna på stationen så skulle jag få tillbaka pengarna för biljetterna utan någon avgift. Nog är det märkligt hur det skall kosta 8 euro att kommunicera med VR:s datasystem då det är helt gratis att annulera biljetten, om man köpt biljetten av och gör annuleringen, med en försäljare på stationen. Det normala brukar ju nuförtiden vara tvärtom.

Detta är inte det enda som haltar i VR:s system. För det finns heller ingen konsekvens mellan datasystemen och det andra bokningssystem VR använder. För hur förklarar man annars varför man skall behöva knyta biljetten som man bokar på Internet till en specifik person då man inte behöver göra det i vanliga fall då man köper den av en säljare eller från en automat på stationen.

VR fortsätter straffa den som bokar biljetter över Internet med fräcka avbokningsavgifter och de kan dessutom fortsätta med det då monopolet gör att de inte behöver oroa sig över konkurrens och då ägaren till bolaget är allmänt slö och slapp. Det är slött för oss konsumenter och passagerare.

Lägre skatt på arbete istället för sänkt matmoms skulle ha varit en bättre prioritering

Under dagens budgetria så slog regeringen officiellt fast linjen med sänkt matmoms. Matmomsen sänks från 17 till 12 procent år 2009. Det är bra att priset på mat sjunker men desvärre har momssänkningar sällan visat sig att de reela priserna sänks i lika hög grad. Oftast passar ägarna istället på att höja vinstmarginalerna genom att bara sänka priserna marginellt eller inget alls. Just på det sättet gick det då man sänkte skatten på alkohol i barerna. På samma sätt som frisörerna passade på att dryga ut marginalerna när momsen på frisörtjänster trädde i kraft. Därför skulle det vara fiffigare att istället sänka skatten på arbete. Då får människor istället mer pengar i fickorna. Om man sedan väljer att sätta de extra slantarna på mat eller något annat så skulle var och en få bestämma själv. Just därför bör sänkt skatt på arbete alltid prioriteras framför momssänkningar. Matmomsen är inget undantag.

Söndagsöppet ger större välfärd

I söndags tog jag tillfället i akt att gå ner till Stockis för att köpa en slips och till Akademen för att bläddra i lite böcker. Det var enda dagen förra veckan som jag hade tid till att gå till butiken då resten av veckan hackades sönder av långa jobbdgara, massor med möten, utlandsresor och vattenläckaget på kansli. Det var så skönt att i lugn och ro sitta och bläddra i böckerna på Akademen men nu är det slut på det. Nu sätter staten återigen stopp för det och tvingar butikerna sätta lapp på luckan. Alla konsumenter som nu vant sig med söndagsöppet och som kommer gå till butiken på söndag igen har svårt att förstå logiken och när det är öppet och inte öppet. Nu får butikerna ha öppet till julhandeln och under sommaren. That's it. Men varför skall staten bestämma då butiksägare vill ha sin butik öppen? Det borde ju butiksägaren själv få bestämma. Ändå, oavsett om det är röda eller blå i regeringen, så vill staten krampaktigt ha kvar sitt våld och reglera handeln utan att kunna presentera ett enda argument om varför. Jag har inte hört ett enda bra argument varför söndagsöppet är dåligt.

Däremot finns det en hel hög goda argument för:

Söndagsöppet skapar mer välfärd. Söndagsöppet skapar arbetsplatser, framförallt till unga som annars har svårt att hitta jobb vid sidan av studierna. Arbete beskattas sedan och desto mer skatt som kommer in desto mer finns att fördela till skola, vård och omsorg eller så kan man ge människor mer beslutanderätt över sina egna pengar genom att sänka skatten utan att det ens påverkar den befintliga basservicen. Oavsett hur man vill prioritera statens pengar så ger söndagsöppet mer inkomster till staten och det trodde jag var en bra sak.

Söndagsöppet skapar mindre stress, inte mer. Genom att människor har möjlighet att handla också på söndagen kan den som har haft en tung arbetsvecka eller varit borta på en resa alla dagar utom söndagen också ha möjlighet att hinna och gå och köpa sina förnödenheter och inte som nu på hösten, behöva stressa med saken mitt i veckan då man inte hinner med det.

Staten skall inte reglera söndagsöppet. Det är som Torbjörn Kevin skriver i dagens ÅU: "Finländarna äter ute när de vill, på tider som marknaden bestämmer om. Vi går på bio under helger och åker taxi utan att 200 ledamöter i riksdagen bestämmer när trafiken står. När det gäller livsmedel ska vi ha ett beteende under sex månader och ett annat under en lika lång tid."

Kevin har helt rätt och han hjälper också att slå hål på Centerministern Pekkarinens enda argument för varför man skall ha söndagsöppet: "Pekkarinen säger att det finns EU-länder som har strängare regler än Finland. ÅU har svårt att se tyngden i den argumentationen eftersom det också finns länder som har liberalare regler – till exempel det fackligt starka Sverige."

Det finns inga andra argument bakom varför man inte skall låta butikerna själva få bestämma då de vill ha öppet. Därför är det dags för oss politiker att låta butikerna göra det själva.

Nystart efter bloggfri månad

Dags för att en ny sässong av bloggande skall inledas igen. Liksom engelska fotbollsligan har semester på sommaren så har jag haft på tok för mycket jobb hittills i augusti för att hinna blogga ens fem minuter på vardagskvällarna. Trots att kalendern hela hösten är rätt fullproppad så skall det från och med idag finnas lite tid att skriva blogg om höstens händelser mer eller mindre dagligen. ; )

Roligt med fotbollsvinst för Irak

Roligt att Irak tog hem asiatiska mästerskapen i fotboll. Ett land som kämpar för att hålla hoppet uppe förtjänar verkligen att vinna. Sporten kan förena och väcka glädje och denna vinst kan därför också vara en seger för stabiliteten i Irak. Det är mycket roligt! Grattis Irak!

Slutdestination: Bagdad International

Jag sitter nu på Dallas flygplats och väntar på ett flyg som skall ta mig hem till Finland igen. I samma terminal sitter dryga hundra amerikanska soldater som istället har Bagdad international som slutdestination på sina bording pass. Det känns overkligt och surrealistiskt att se soldater sändas iväg i krig genom en gate som draperats i stjärnbaneret och banderoller med orden: We support our troops. Jag vet inte alls hur jag skall bemöta soldaternas ansiktsuttrycken. För trots att det inte är soldater från mitt land så känner man sig som medmänniska ändå oerhört tom och gripen då man ser soldaterna sitter och omfamnar sina flickvänner och i många fall säger farväl till sina barn. Några av dem som går igenom porten kommer antagligen inte komma tillbaka och det är just den känslan som sätter en kuslig och så gripande stämning i hela terminalen.

Man har blivit så avtrubbad av teven att det är först då man ser det som man verkligen förstår hur fruktansvärt krig är och då är ju detta ingenting mot vad som händer nere i Irak och på många andra platser i världen. Fred på jorden (hur naivt det säkert låter) får aldrig sluta att vara slutmålet för allt politiskt arbete.

Jag demonstrerade tillsammans med 300 andra personer mot kriget i Irak några månader innan USA gick in i Irak. Men då kriget desvärre ändå blev ett faktum så ändrade utgångspunkten samtidigt totalt. Jag förstår inte de människor som nu bara säger; "vad var det vi sa" och "så här visste vi att det skulle gå" och som sedan bara rycker på axlarna. Trots att kriget inte går enligt de amerikanska planerna så måste man ändå på alla sätt som man kan stöda deras försök att få ett mer säkert Irak. För ett amerikanskt tillbakadragande av trupperna (som också många européer gärna skulle vilja se) skulle antagligen bli fruktansvärt. Inte helt osannolikhet är att det blir inbördeskrig och ett blodbad mellan Sunni och Shiamuslimer och vi har miljoner av flyktingar på ström. Flyktingar som inte tar sig till USA utan till kontinenten närmare. Nämligen Europa. Då går det inte att säga att det var amerikanerna som startade det här och måste ta hand om det. Med miljoner flyktingar knackande på vår (Europas) dörr så gör oss också involverade.

Vi har ingen beredskap i Europa för olika scenarior som skulle kunna inträffa i och med ett snabbt amerikanskt tillbakadragande. Det gör Europa sårbart och det gör att Irakfrågorna också borde få högre prioritet i EU. För bara Turkiet är mellan Irak och Europa. Irak är inte längre bort än så.

De amerikanska soldaterna åker därför iväg på ett mycket viktigt jobb. Lyckas de skapa ordning och stabilitet i landet så är det en fantastisk sak. För trots att jag hela tiden var emot kriget så måste vi också vara involverade i det mer. För fast vi inte var med och startade så är det nog en uppenbar risk att vi nog ändå får vara med och betala priset. Hur högt priset blir beror nu på soldaterna som nu lyfter här från Dallas med destination Bagdad international.

Unga demokraterna i USA blev medlemmar i IFLRY

Idag beviljade vi fullt medlemskap i IFLRY för Young Democrats of America. Trots att demokraterna är en bred organisation och där såväl center som mer vänsterpolitiker finns så var det ett viktigt beslut att nu bevilja YDA fullt medlemskap i IFLRY. Genom beslutet har man knutit ungdomsförbundet till en av världshistoriens viktigaste politiska partiorganisationer till IFLRY. Vi har också genom beslutet tagit lyra på den fantastiska möjligheten att fördjupa förbindelsen mellan Europa och USA. På det här sättet har vi möjlighete att påverka den amerikanska politiken och få in nya perspektiv tilll nytta för såväl dem som vi. Det är roligt att SU kan hälsa Young Democrats of America välkomna som medlemmar i IFLRY.

USA räcker ut handen - Europa måste ta emot den.

Idag så talade generalen och presidentvalskandidaten Wesley Clark på IFLRY mötet. USA måste ändra sin utrikespolitik och bli mer aktivare med soft politics. Världen behöver USA. Det är lätt att säga att USA efter Irakkriget inte borde blanda sig i andras intressen men det är bara kortsiktigt att säga så. USA behöver på samma sätt som Europa vara aktiva i världspolitiken för att vi skall få en friare och mer demokratisk värld. Bara så får vi mindre konflikter och ett bättre samhälle för alla människor.

USA:s politiska etablissemang (och till och med nuvarande administrationen) börjar inse att USA också behöver världen. Men bara för att man har glömt det en tid får inte Europa vara långsint. Då USA nu sträcker ut handen så måste vi ta emot den. Det har hela världen bara att vinna på. På samma sätt som vi sätter likamedtecken mellan burdus utrikespolitik och George W. Bush så får vi inte sätta det gentemot hela amerika. Därför är det viktigt att den transatlantiska dimensionen mellan Europa och USA fördjupas.


Wesley Clark

Vem skulle få min röst? Demokraterna eller republikanerna?

Desto mer man kommer i kontakt med det amerikanska politiska systemet, desto mer övertygad är jag om förträffligheten med ett politiskt system som tillåter fler än två partier. För desto mer jag kommer i kontakt med den amerikanska politiken, desto mer förvirrad blir jag om hur jag skulle rösta.

Jag har alltid traditionellt sett mig mer som en demokrat samtidigt som jag tror att jag har låtit de republikanska presidenterna färgat min syn på hela partiet. Då jag för ett halvt år sedan kom i kontakt med båda partierna på en konferens i Norge så insåg jag att republikanerna låg betydligt närmare mig än jag tidigare trott.

Igår diskuterade jag med en demokrat från Kalifornien som konstaterade att han är emot globalisering och frihandel eftersom det skapar fattigdom för kinesiska bönder. Jag som har en helt motsatt åsikt höll på att trilla av stolen. I min värld är det frihandel och globaliseringen som gjort Finland och Norden till de framgångsrika länder som de är idag. På samma sätt som man nu kan se östeuropa och framförallt våra vänner i Estland som på ett fantastiskt sätt drar nytta av frihandel och globaliseringen och kan utveckla landet.

Demokraternas (i synnerhet dem i Kaliforniens) ekonomiska politik är för mig mycket längre bort än republikanernas och republikanerna är alltså det partiet jag borde välja. Men samtidigt så är demokraterna det internationella partiet som är mer tolerant och liberalt i värdefrågor i synen på fri abort och rättigheter för minoriteter, bland annat homosexuella, som för mig också är viktiga frågor. Det betyder alltså att jag i dessa frågor borde stöda och rösta på demokraterna.

Jag har alltid tillhört dem som vill att USA skall ha en stor och betydande roll i världspolitiken. USA behövs där och ett USA som isolerar sig från omvärlden tjänar ingen på. Men det är viktigt att USA är lite som Pippi Långstrump. Även om man är stark så måste man också vara snäll. Och gällande det så står demokraterna mer för den synen då de förordar mer "soft politics" och diplomati framför militära operationer. Det gör det roligt och viktigt att vara här med demokraterna denna vecka.

Men samtidigt så är det viktigt att jobba tillsammans med både demokrater och republikaner eftersom i alla fall jag hittar beröringspunkter i båda partier. I Finland är valet av parti enkelt, men i USA skulle det vara allt annat än enkelt för mig.

IFLRY i Dallas

Sent på måndag kväll Dallas tid så landade vi på Dallas Forth Worth flygplats. Vi flög med SAS via Köpenhamn till Chicago och sen från Chicago med United. Min rumskompis Magnus från CUF Sverige flög med United, danskarna med Air France, vi med SAS och esterna flög Finnair. Tyckte det var lite komiskt att ingen flög "sitt eget" flygbolag.

Vi steg ut i en vägg av luftfuktighet i Dallas. Här är luftfuktigheten på kvällarna och natten närmare 90 %. Igår hade vi första dagen här med ett lite lättare program då alla ännu är trötta och strider mot sitt jet-lag. Vi var då ute och gick i Dallas en stund för att se platsen där John F. Kennedy mördades och träffa en amerikansk domare och tittade närmare på det amerikanska domstolsväsendet. Svettigt värre då temperaturen är närmare 37 grader celcius ute. Idag så börjar seminariet på riktigt och imorgon så börjar Yound democrats kongress med 1000 delegater med bland annat Wesley Clark och John Edwards som huvudtalare. Här lite bilder från gårdagen:


Mitt och Magnus hotellrum


Dallas utanför hotellet


Framför huset vaifrån John F. Kennedy sköts


Dallas, vägen där JFK sköts


Här träffades JFK av kulan


Vi besökte Dallas domstol där vi hittade en maskin som sålde svalkande drycker. Det var dock inte helt enkelt att få ut något ur den och någon konstaterade stillsamt: Hur många liberales behövs det för att köpa en burk cola?


Besök av domaren i domstolen (se annat blogginlägg också)


Utsikt över JFK monumentet


Dallas downtown


Dallas downtown


På kvällen var vi ute och kämpade mot jet-laget på en bar med namnet Amsterdam. Här jag och Minna


Magnus Andersson, CUF:s nya ordförande var också med


Amsterdam hette stället

Nu skall vi fortsätta med ett föredrag av Amnesty om Guantanamo basen och mänskliga rättigheter.

Gårdagens citat: - The republican party has always more money than God, om hur partier finansierar sin verksamhet och om man borde öka de statliga partistöden.

Livet i en kappsäck. Idag åker jag till Dallas

Livet i en kappsäck. Igår kom jag ner från Vasa från ett bröllop och idag åker jag vidare till Dallas. Det har blivit lite strul då baggage tappas bort på vägen och man inte hinner tvätta men efter Dallas så skall jag inte resa mer på ett tag utan bara vara ledig. Skönt!

Nu åker jag till Dallas tillsammans med SU ordföranden Minna Lindberg för att delta i SU:s internationella samarbetsorganisation IFLRY:s årsmöte. Dessutom deltar vi i de amerikanska unga demokraternas årsmöte och presidentvalskick-off dit bland annat presidentkandidaterna senator, John Edwards samt Wesley Clark kommer. Intressant!

Jag är tillbaka hemma igen den 26.7. Men tills dess kommer bloggen vara uppdaterad med inlägg och lite bilder från USA lite beroende på tiden där. Ha en jättebra vecka här hemma, nu då solen också kommit hit på allvar! Skulle vara skönt att vara hemma i den också. ; )

Hemma från leran i Roskilde

Så var man hemma från lervällingen i Roskilde. Aldrig har det kommit så mycket regn på festivalen som i år. 2004 kändes lika regnigt men då var det lite mer pauser mellan regnilen. Nu kom det så mycket på en dag (50mm) att många gav upp och for hem och att stämningen dämpades. Men vi höll tältet ganska tätt och mina gummistövlar med platspåsar och bigfootsäckar runt höll också ganska tätt. Men regnet gjorde ändå att jag missade de två banden jag kanske hoppats mest på: Camera Obscura och Flaming Lips. Men, men, man hinner se dem fler gånger.

Däremot fick jag se Arcade Fire, åter göra en kanonspelning och gjorde att festivalen startade för mig. The National, Klaxons och Wilco bjöd också på riktigt bra set. Oranga scenen var dock överlag rätt tråkig i år. Muse gjorde en bra spelning där men i övrigt var det ganska lugnt. Killers kämpade mot regnet, Björk likaså men spelningen var inte alls så bra som mot senast 2003 eller 2004.

Det var en bra festival, som Roskilde alltid är med sitt proffsiga arrangemang men jag saknade ändå namn som Tokyo Police Club, Of Montreal, Feist, Architecture in Helsinki, Manu Chao och Polyphonic Sprees etc. som jag tycker skulle vart inressanta namn. Cold War Kids var ett av dem, men tyvärr tvingades de ställa in.

Men kul var det och nog var det speciellt roligt att stå och hoppa till Plug in Baby på söndag eftermiddag framför oranga scen även om det nu också känns skönt att vara hemma igen. ; )

Hemma på finsk mark igen

Trötta kunde vi igår kväll kl. 21 landa på finsk mark igen. Något försenade. Allt bagage åter igen borttappat av Air France, men ändå på glatt humör över att man kommit hem. Resan hem gick relativt snabbt även om landningen i Paris blev lite häftig. Kraftigt regn och hård vind samt dimma gjorde att piloten inte såg landningsbanan och kom in för högt första gången, missade banan och fick ta en runda till. På andra försöket kom vi åter igen alldeles för högt men fick med nöd och näpp stopp på maskinen före slutet på landningsbanan. Det var med andra ord inte utan orsaker som nästan hela kabinen apploderade då vi tog i marken. Nog är det skicka piloter och bra flygplan som gör att man kan landa i sådana här väder över huvudtaget. Men rätt otäckt är det då man inget ser ut och planet svänger, går upp och ner i luftgropar och man vet att flygplatsen är en av Europas mest trafikerade. Men det gick bra och nu är vi hemma. Vi är trots att vi inte har något bagage alls, det är ute på egen resa. Vi är lite som kungafamiljen, man har inte råd att sätta alla på samma plan ifall någon olycka skulle inträffa. Samma sak gäller oss och vårt bagage tydligen. ; )

Men förhoppningsvis kommer bagaget fram även om jag skulle behöva min rakmaskin för att jag inte skall se ut som Robinson Crouse den här veckan. alternativet är att se ut som Hannibal eller någon annan om jag skall prova vanliga rakhyvlar.

Idag bär det ner till Roskilde. Det kändes som en jättebra idé då jag bokade. Men idag känner jag mig bakfull trots att jag ej druckit något (pga. jetlagget) och så vet jag att de bara lovat regn där nere. Men det skall väl gå bra det också.

Vi är i alla fall jättenöjda över vår resa och hoppas att ni som följt med hela resan fått ut något av det och kanske också fått något tips till egna resor. Resor ger perspektiv och framförallt resandet i USA ger en mycket viktiga perspektiv. Då vi demoniserar landets president så brukar vi (eurpéer antar jag) ha en tendens att dra alla amerikaner över en kam och det är inte alls rättvist. Därför är det viktigt att besöka landet för att träffa och se alla de fantastiska människor som bor där och se hur olika deras vardag är beroende på varifrån de kommer. Det har varit intressant och lärorikt.

Ha en bra fortsättning på veckan!

Dag 21: Nu åker vi hem

Slut på äventyret. Vi sitter nu i lobbyn och har just uppdaterat bloggen. Nu åker vi ut till LAX för att ta Air France hem till Europa, planet går 18:30 (04:30 finsk tid tisdag). Sen blir det skönt då vi landar 14 tiden i Paris och får komma på Finnair som gör att vi är hemma 18:00 i Finland. Bon voyage! Vi ses och hörs hemma!

Dag: 20: Lost in Los Angeles

Vi startade tidigt. Kl. 6:15 från hotellet för att hinna ut till SEATAC (Seattles flygfält) och vår Alaska Airlines flight ner till LAX. Efter det hade vi en halv dag i Los Angeles och den spenderade vi på en skivbutik och resan till skivbutiken. Vi skulle åka kollektivtrafik till den för att spara pengar. Det är mycket tidskrävande i Los Angeles i allmänhet och i synnerhet om man åker fel. Här skall man ha bil om man skall ge sig ut på äventyr. Staden är enorm med sina 16 miljoner invånare och man ser ingen ände i sikte, det finns inget att navigera efter förutom downtown då allt ser likadant ut.


Los Angeles är stort

Vi satt oss på bussen men busschauffören som lovade hjälpa oss att hitta rätt buss att byta till så glömde bort det. Jag såg att bussen skulle stanna vid grön tunnelbanelinje och tänkte att det säkert inte tar så lång tid att komma till den stationen. Men det gjorde det. Närmare bestämt 1 timme och 35 minuter. 1 timme åkte vi och allt såg likadant ut och vi såg inte en enda vit människa då vi tittade ut genom bussen. Då vi frågade några vänliga passagerare om hjälp så kunde ingen engelska förutom en ung pojke som gladeligen hjälpte oss. Ingenting emot den spanska och asiatiska befolkningen, men då vi inte längre såg skyskraporna downtown och var riktigt långt ute så kände vi oss ganska små och började längta hem.


Skivbutiken där vi spenderade våra sista pengar

Vi kom sen på en buss som tog oss downtown och vi kom efter några tunnelbanebyten fram till skivbutiken som vi letat efter. Den var lika bra och enorm som det hade beskrivits för oss. Men då vi kom ut av den så bestämde vi oss direkt att vi tar taxi hem. Resan dit hade tagit 4 timmar och hem skulle det om vi skulle åka och byta rätt (3 tunnelbanelinjer och en buss) ta mellan 2 och 2 och en halv timme. Taxiresan på 25 minuter var väl värda sina 35 dollar och vi kunde komma hem till sängen nära flygplatsen och se alla stora plan landa på LAX från fönstret. Sen 10 timmars nattsömn... Skönt med sovmorgon... ; )

Dag 18-19: Seattle, en härlig stad

Två hela dagar i Seattle var inte så dumt. Denna stad påminner mycket om det nordiska. En stad med klimat som vi själva är vana med och som var jättelätt att orientera sig i. En stad som grundades för endast 150 år sedan och dit många norrmän och svenskar kom. Än idag så flyger SAS till Seattle från Köpenhamn något som också Finnair tidigare gjort. Seattle blev den dagen som vi kom att tycka bäst om. I det intima livet i stadsdelen Belltown mellan Downtown och Seattle Center fann man sig rätt hemma med konstgallerier, små affärer, restauranter och skivbutiker. Vi har köpt ca. 100 skivor tillsammans jag och Peter på den här resan. Men de är halva priset här mot hemma. Jag har också köpt en hatt, som man ser på någon bild här nere och så har vi köpt nya skor i Vancouver och Seattle. Snart bär det hemmåt men här kommer bilder från Seattle:


Spaceneedle i Seattle, byggd till en världsutställning i Seattle


En skivbutik som vi hittade. En av många.


Trådbussar är mycket vanliga i San Francisco, Vancouver och här i Seattle


En av stans poliser diskuterar med vår stadsdels ledighetskommitté


Vi åkte monorail från Seattle center till downtown


Den största motorvägen som skär igenom norra Seattle


Monorailen


En av otaliga vägmaskiner som behövs för att hålla vägarna i skick. Istället för asfalt så används betong i högre grad för motorvägar och maskinerna som lägger dessa saknar motsvarighet hemma hos oss.


Spaceneedle i Seattle Center


En morgon åkte vi på utflykt till Boeings flygplansfabrik i Everett, norr om Seattle. Där poserar Peter framför en motor som finns på det flygplan som vi åker med hem: Boeing 777


Man kan köra in vår lilla PT cruiser bil i den här motorn. Motorn kan ge 100 000 punds dragningskraft. Det gör att det räcker för att planet fullastat kan flyga, starta och landa med endast en av planets motor om det skulle behövas. Det är ett krav från myndigheterna om man skall få gå i trafik över Atlanten eller Stilla Havet


Vi tittade in i en kabin som görs för den nya Boeing 787 Dreamliner som kommer rullas ut nästa söndag den juli (7), åttonde (8), nollsju (7). Det är en häftig maskin för oss flygplans och miljövurmare som tycker om att flyga. Planet byggs till hälften i komposit vilket gör att den drar 40 % mindre bensin per passagerare än en jumbojet och 20 % mindre än det planet som vi åker nu till och från USA, 777, som just nu är den bensinsnålaste och det mest miljövänliga planet på marknaden. 880 plan av 787 är beställda, om man är snart klar med den första. Då man kommer upp i produktionen skall man kunna leverera en var tredje dag. Delarna till planet kommer från 20 olika länder och att sätta ihop den på det löpande bandet i Everett kommer ta cirka 5 dagar


Concorden, som nu är pensionerad. Läs texten. Snabb som blixten. Synd att man inte fick prova på att åka den


Några 777:ar som väntar på att levereras. Bland annat en Air France 777-328:a. Vi kommer åka 777 hem från LAX och vi hoppas nu att det är en 328 modell istället för en 228 som vi åkte hit. 328:an är något större. ; ) Planen byggs på andra sidan motorvägen och flyttas över kl. 2 på natten. Som guiden konstaterade. Man vill inte göra det mitt under rusningstrafik då någon sitter fast med en Volksvagen då man kör över med en 777:a med en Rolls-Royce motor på 15 ton hängande ut över körbanan. Planen kostar ca. 270 miljoner dollar styck och då levereras de med motorer, därck, aircondition och cruisecontrol. ; )


Seattle har mycket nordiska rötter och det finns ett museum med rötterna från Norden som tema. Här har tydligen en Österbottning öppnat en krog med namnet Pampas... ; )


Downtown Seattle


Seattles kända Pike Market


En skulptur nära hamnen i skulpturparken


En ballongförsäljare i Seattle center


En hund som fått en ballong


En gris, en av många i the Pig parade. Olika grisar, olika målade på samma sätt som Cow Parade som turnerat i Europa