Äntligen - första partiordförandekandidaten på banan!

Didde Oker-Blom blev igår först ut att kandidera i partiets ordförandeval. Det är bra! Didde är en ung och fräsh kraft som nu en längre tid varit partiets viceordförande med SUs stöd. Det behövdes någon som bröt isen i frågan, nu kom det!

Partiet behöver ett ordförandeval med flera kandidater, SU har redan försökt bryta dödläget och tissel-tasslet genom att önska att Steffi Wallin ställer sig tillförfogande. Nu har vi fått en ung, ambitiös och fräsch kandidat offentligjord, nu väntar vi bara på att Steffi Wallin, som SU vill att kandiderar, så har vi två!

Det gör att det blir ett inressant partiordförandeval och det är bra att debatten nu kommer igång!

På bilden Didde och Cecco, bilden lånad från Diddes hemsida www.oker-blom.com

På spåret igen...

Nu är jag på väg till Åbo. Det är ganska skönt att åka tåg på eftermiddagen efter en tung morgon, man blir liksom så avslappnad och harmonisk över att bara titta ut. Synd bara att det redan har börjat skymma. Det skulle så behöva komma lite snö så att man blev lite piggare på dagarna.

Vi skall ikväll ha en trivselkväll med SU Åboland där vi ska presentera och diskutera kretsens verksamhet och framtidsplaner och Internationella utskottets kommande arbetsår och vad som är på gång där. Jag skall berätta om förbundet och om mina visioner. Jag skall dessutom försöka dra en liten workshop för att få fram lite nya ideer och där vi skall fundera på Finlands framtid och få fram lite visioner. Det är ju inte så många som funderar på visioner i Finland, det skall vi ändra på och därför mjukstartar vi med det arbetet ikväll!

Håll tummarna för min workshop! : )

Bye bye pornstar - mer sexualundervisning i skolan behövs.

Jag deltog igår kväll på Kvinnoförbundets diskussionskväll om filmen Bye Bye Pornstar på Luckan i Helsingfors.

Filmen, som är gjord av en ung svensk regisör handlar om en tonårsflicka som blir våldtagen av en i sitt eget kompisgäng. Filmen vill beröra och uppmärksamma var gränsen för en våldtäkt går. Det behövs, för de flesta våldtäkter sker ju faktiskt inte i mörka skogsdungar av främlingar utan tvärt om i hemmen och på fester mellan människor som ofta inte är helt obekanta för varandra.

Debatten lockade cirka 50 personer men inte många av dem var män. Varför? En kvinna konstaterade att de flesta män inte ser sig själva som potentiella våldtäktsmän (och därför anser de att debatten inte angår dem) medan i princip alla kvinnor är potentiella våldtäktsoffer (och därför är debatten i allra högsta grad relevant för dem). Kanske är det så.

Men vad skall då göras? Vad skall göras för att minska våldtäkterna och hur skall man få alla att förstå att sex inte är något som man kan tvinga till sig och att ett nej är ett nej, något som borde vara självklart. Det är svårt att hitta något enkelt svar.

Sexualiseringen i samhället och av det offentliga rummet bidrar till problemet. Allt mer och hårdare sex och porr finns allt mer lättilgängligt. Samtidigt är dagens ungdomstidningar inte längre direkt några Mitt Livs Novell nummer utan sätter i allt högre grad allt starkare normer om hur man skall vara.

Jag har aldrig varit en som tror att man kan stoppa utvecklingen, man får stånga sig blodig (utan resultat) om man skall kriga mot porren på Internet ex. Nej lösningen tror jag istället är istället att allt mer material, som ifrågasätter den porr som projiceras på Internet, måste tillverkas. Framförallt måste det material som redan tillverkats spridas, material som producerats på ett fräscht och aktuellt sätt.

Två exempel: Manne Forssbergs bok kukbruk (alla borde läsa den) som på ett vitsigt sett presenterar känslor, kärlek och sex. Filmen Bye Bye Pornstar som får att ställa oss frågan vad gränsen för vad som klassas som en våldtäkt går. Hur skall man då sprida materialet?

Den bästa instansen att lära ut detta är skolan, skolan borde bli bättre på att anamma aktuellt och bra material som är redo att bemöta och presentera en annan och naturlig sida av samma verklighet som samma elever möter på Internet, i teve och i tidningar. Därför behövs mer sexualundervisning i skolan med aktuella undervisningsmaterial och som också presenterar ett bredare perspiktiv av den traditionella sexualundervisningen. Mer sexualundervinsing kommer i och med den nya hälsokunskapen i gymnasiet, nu gäller det bara att verkställa den och det gör vi genom att våga tala öppet om dessa saker.

För att avsluta med ett citat från Manne Forssbergs bok kukbruk, som framförallt är en bok om kärlek, i kapitlet om kärlek:

”Kärleksförhållanden är ett stort mysterium. Person X blir kär i person Y. Av alla människor som X känner är det just Y han har förälskat sig i. Att Y blir kär i honom känns nästan som en omöjlighet med tanke på hur många andra som det finns att ha fjärlirar i magen över. Men ändå blir kärlek ofta besvarad. Det händer gång på gång. Människor ingår i förhållanden och blir alldeles varama av kärlek till varandra”.

Är tänkandet på tillbakagång?

Länge sedan jag hann publicera något på min blogg, men nu skall det bli mer av uppdateringarna. Här bryts isen med en kolumn som är skriven som Svensk kolumn till SUs hemsida, www.su.fi.

Är tänkandet på tillbakagång?

Jag har tänkt och funderat ganska mycket den senaste tiden, på förändringar i Helsingfors, i Finland och i världen. Hur kommer vår verklighet och samhället att se ut om 30 år?

Medan man funderar på det så inser man snabbt hur få människor i det här landet som sist och slutligen aktivt tänker den här slags tankar politiskt. Allt färre människor och organisationer presenterar nya tankar och visioner. Istället präglas all diskussion av en uppgivenhet, en känsla av att vi har uppnått det perfekta samhället och att vi på alla sätt skall försöka bibehålla och konservera det än att fundera på dess utveckling.

Men har vi verkligen uppnått det perfekta samhället?

Ideologernas död talas det ofta om, men jag visste inte att det också innebar att alla visioner samtidigt skulle dödas.

För då man följer med den politiska debatten verkar det som att det inte spelar någon roll vad vi gör. För alla jobb flyttar ändå till Kina och kvar i Finland blir bara pensionärer och ett samhälle där allting bara blir medelmåttigt. Varför det? Varför låter vi cynikerna och pessimisterna styra den politiska diskussionen i landet? Vill vi att cynikerna skall vinna?

Jag vill inte det! Naturligtvis kräver stora utmaningar också i fortsättningen konkreta och realistiska lösningar, men man får inte som nu, bara gräva ner sig i bitterhet och rita upp domedagsscenario efter domedagsscenario, något som de flesta politiker, journalister, opinionsbildare och andra samhällspåverkare verkar vilja göra.

Men visst finns det undantag, och de börjar bli flera.

För jag tycker att man börjar se ett trendbrott i samhället. Såna som ännu tänker optimistiskt och framförallt vågar kasta fram nya spännande och djärva idéer börjar få allt större spelrum. Det börjar bli mode och populärt att få tänka.

Ett exempel på att det börjar bli populärt att tänka högt är ett ”spel” som allt oftare spelas i olika organisationers organisationsutvecklingsseminarier. Det är ett ”spel” som handlar om hur man ser världen om 30 år. I små grupper eller var för sig skriver man ner mer eller mindre visionära förslag och tankar på postitlappar. Sedan sätts postitlapparna upp på väggen efter en axel eller skala där de bedöms som troliga eller icke troliga och sedan som önskvärda eller icke önskvärda. Man kanske inte löser krisen i Irak på en kväll, men människor börjar i alla fall tänka i lite nya banor. Samtidigt så börjar fler tankesmedjor och framtidsutskott skapas i Finland.

Det är kul att tänkandet börjar bli pop, men man måste vara försiktig med att man inte populariserar ihjäl ändamålet. För utan struktur, mål och uppföljning så tenderar tankesmedjor att bli betydelselösa eller snarare kungens nya kläder. Istället för att skapa något nytt så värmer man upp ett ljummet ideologiskt utskott som får namnet tankesmedja för att det är trendigt. Det skulle vara dåligt om det blir så. Jag ser med förhoppning mot mera tänkande och fler tankesmedjor i Finland. Även om alla tankesmedjor inte kommer uppnå de förväntade målen tror jag att många av dem faktiskt kan tillföra ganska mycket nytt. Huvudsaken är i alla fall att det inte är tabu att tänka i Finland!

Så bli en rebell mot cynikerna du med, välkommen med och tänk!