Storebror graderar upp!

Decembers kolumn i Svensk framtid, som utkommer 15.12:

Under ett par veckors tid har jag aktivt försökt studera hur mycket övervakad jag är av videokameror då jag rör mig på stan. Det är bara att konstatera att det idag är näst intill omöjligt att åka i en taxi utan att vara övervakad. Att röra sig på stan utan att bli filmad av tiotals videokameror går inte, det är nästan som att vara huvudperson i Big Brother utan att veta om det, varje dag, 365 dagar om året.
Storebror, alltså staten, graderar i snabb takt, och i smyg, upp sina möjligheter att övervaka samhällets medborgare.
Personligen har jag ingenting emot att bli filmad i en taxi för att garantera taxichaufförernas säkerhet, inte heller i butiker för att kunna bevisa min oskuld ifall något stjäls. Men utvecklingen är alarmerande.

För utvecklingen av övervakningen går nu i en så snabb takt att den i tysthet håller på att flyttas från gator och offentliga platser in i våra egna vardagsrum utan att vi egentligen själva noterar det.
Jakten på terrorister, för det är det som man motiverar dessa övervakningssystem med, är säkert viktig. Men jag är inte beredd att betala jakten genom att säga upp rätten till mitt privata liv. För i så fall är priset i kampen mot terrorismen för högt.

I europeiska unionen föreslås nu i luciadagarna ett lagförslag, ”data retention”, att all e-posttrafik och alla telefonsamtal skall sparas och lagras av våra operatörer i upp till ett år, kanske till och med längre. Lagförslaget som har drivits på starkt av EU:s justitieministrar har florerat sedan i våras, men i rätt stor tysthet. Lagförslaget bygger inte på några utredningar eller utlåtanden från några remissinstanser, istället är det Sveriges justitieminister Tomas Bodström och Storbritanniens dito Charles Clarke som är de hårdaste pådrivarna.

Lagförslaget innebär i praktiken att polis och myndigheter skall kunna gå in och kontrollera din, eller rättare sagt ”terroristernas” data- och teletrafik. Myndigheterna skall få reda på vem som ringt vem, vem som e-postat vem, vilka hemsidor du har besökt, vilken information du laddat ner. I förlängningen skall också positionering registreras och lagras. Med andra ord kommer din mobiltelefon fungerar som en gps, din position och dina rörelser kommer genom mobilen lagras så att man sedan kan se var du har varit under vilken tid.

I en artikel i DN den 11 december så beskriver Ola Larson lagförslaget ”data retention” befinna sig i samma vatten som USA:s Patriot Act. Han menar att vi nu befinner oss på ett sluttande plan, där vi ständigt går mot mer övervakning. Det han menar är att vi med detta lagförslag tar ett kraftigt steg mot mer övervakning. ”En telefonlogg visar bara vilka telefoner som kopplats mot varandra, och hur länge. En nätlogg skulle visa inte bara vem du mejlat till, utan också i förlängningen vilka IP-nummer du besökt på webben - vilka politiska grupperingar, sexuella perversioner eller bortglömda persiska poeter du intresserat dig för. Och här börjar det snarare lukta avlyssning och åsiktsregistrering än ren lagring av elektroniska fotspår”.

Det värsta av allt är att så få människor känner till detta lagförslag och att ingen i princip vet upphovet till lagförslaget mer än att det kommit till i svallvågorna efter bombningarna i Madrid. Varken media eller politiska grupperingar har belyst detta tillräckligt mycket för att hela lagförslaget bara nu skall kunna sväljas med hull och hår. Frågan är väl också om förslaget ens skulle tåla en djupare och rättvis granskning av allmänheten.

Det finns dock några tappra kämpar emot förslaget. En av dem är Pär Ström som driver hemsidan www.stoppa-storebror.se. Pär Ström har bland annat författat boken Övervakad. Han är djupt oroad över att samhället rör sig mer och mer mot en polisstat. Han menar att dessa planer i grunden kan vara kontraproduktiva eftersom terrorister är så smarta att de ändå lär sig att operera genom kryphål i dessa uppbyggda system, om än den hårda vägen. Istället äventyras rättsäkerheten och integriteten för vanliga medborgare helt enkelt för att de operatörer som skall lagra informationen inte klarar av att garantera att den känsliga informationen inte kan hamna i orätta händer. För hittills har inga datasystem byggts upp som klarat sig helt mot inbrott. Skall storskaliga lagringssystem för detta ändamål byggas upp kommer det också bli kryphål in i dem.

Det sägs ju att den som har rent mjöl i påsen ingenting har att dölja, men i dessa system så finns det möjlighet att också information som inte är av brottsligt natur utan bara är av känslig privat karaktär kan läcka till både företag och personer som är beredda att anstränga sig tillräckligt för att få tag i det. Bland annat så har musikindustrin redan snabbt ställt sig i hejagänget bakom förslaget eftersom de vill att informationen som samlas in också skall kunna användas mot människor som idag laddar ned musik. Vilken industri står på kö här näst?

I förlängningen riskerar det här att människor kanske kommer att dra sig för att ringa till vissa människor eller surfa på vissa hemsidor vilket både begränsar demokratin och våra kulturella referensramar, något som är otroligt allvarligt.

Detta förslag är helt förkastligt och ännu mer lömskt är att det smygs igenom på EU-nivå, vilket gör att det finns ännu mer fog till att ifrågasätta öppenheten och demokratin inom unionen. Dessutom borde vi själva fråga oss frågan, är staten till för medborgarna eller är det så att medborgarna har blivit till för staten? För i den här frågan är den saken i alla fall helt klar för inte är det medborgarna som gynnas av den här utvecklingen. Frågan är om staten gör det?

I väntans tider...

Glad självständighetsdag! En fantastisk dag, en dag då man hinner ta i fatt lite jobb i ett av de många projekt som man påbörjat. Men dessutom så hinner man ju faktiskt också ta det lite ledigt, med att tända lite ljus och gå på en promenad... och titta på Sveriges TV.

Där har idag Sveriges Rikdsdags budgetdebatt direktsänts. Den gav mig en hel del tankeställare kring det system som vi lever i och visar behovet av att alltid kritiskt granska processernas struktur och inte bara dess innehåll. Det var den borgerliga Alliansen mot vänsterkartlellen som idag diskuterade förvarspolitik, men sakpolitik det gick inte att diskutera i Riksdagen, för det var det ju Sveriges regering hade hand om. Så fort det kom frågor mot regeringens budget så försvarade socialdemokrater, miljöpartiet och vänsterns riksdagsgrupper den envist med atti princip bara säga att frågorna inte kan diskuteras eftersom man väntar på resultatet från de utredningar som regeringen tillsatt. Utredningar som hela tiden visade sig vara försenade... I väntan på dem så fanns tydligen inget konkret att diskutera efter budgeten inte kom till sin fulla rätt om man inte hade utredningarnas resultat på bordet och har man inte det så är regeringens budgetförslag heligt det var vänstern rörande överens om.

Därför fick jag två frågeställningar.

1) Varför tillsätts det så jäkla mycket utredningar hela tiden som man hela tiden låter dra ut flera år på tiden. Då de sist och slutligen kommer med ett resultat så visar det ju ändå att Göran Persson gör som han vill.

2) Varför finner sig de riksdagsgrupper som stöder regeringen med att tala om regeringen som "dom" och stilla backa upp budgeten med hänvisan till att utredningar inte är färdig. Det gör ju Riksdagen helt överflödig. Nu gick man stilla upp och konstaterade att man inte kanske var helt nöjd med regeringens förslag men att man inte kunde kritisera det i väntan på ett budgetförslag. Att sossarna kan acceptera det har jag viss förståelse för då det är ens egen regering... men att miljöpartiet och vänstern som ofta betecknas tillhöra gruppen partier som anammat "New Politics"-strukturen och som är således borde vara "extra" demokratiska stilla accepterar att bara agera nickedockor är fär mig förvånande. För då accepterar man ju i det tysta att Riksdagen inte har någon realpolitisk funktion utan endast har i uppgift att ge stöd åt regering, men inte att påverka dess politik.

Jag menar inte att kritisera Sverige, men tänk gärna på ovanstående och ställ frågan om ni själva är beredda att också ställa Finlands Riksdag helt och hållet i offside. Såklart så styr ju regeringen landet, men Riksdagen har också en funktion också mellan valen. Anledningen till det i Finland är nog det levande flerpartisystemet medan Sverige cementerat systemet med enpartistat och socialdemokratiska minoritetsregeringar och vem som kan påverka dem är tydligen oklart, det konstaterade till och med Göran Persson. Kan inte låta bli att saxa ett stycke från DNs ledare idag där det stod så här:

Ett aktuellt exempel gavs under den socialdemokratiska partikongressen, då Persson i några få meningar desavouerade ombuden genom att förringa värdet av deras beslut. ("Kongressen styr ju inte regeringsarbetet direkt, naturligtvis inte. Det här är ett annat organ. Regeringen måste naturligtvis lyssna på kongressen men sedan göra sina bedömningar utifrån en helhet.")

Det visar på ganska fin syn på demokrati i sitt eget högsta beslutande organ.

God natt och än en gång trevlig självständighet!

Kekkonens ande gör Comeback

Igår föreslog Regeringen med buller och bång en grundlagsändring för att klargöra presidentens roll i krishanteringssituationer. Ett klargörande behövs inte är det frågan om det. Men inte ett förslag till grundlagsändring som osar presidentvalskampanj långa vägar.

Förslaget är ett hån mot parlamentarismen och den praxis som rådit om att grundlagsändringar skall vara breda uppgörelser över en längre tid. Den föreslagna grundlagsändringen får en att tänka på rösten Kekkonen-Kekkonen-Kekkonen. För inte är det alldeles vackert att då regeringens åsikt inte överenstämmer med Riksdagens grundlagsutskott att man då hastigt och mycket olustigt desperat börjar försöka ändra grundlagen. Vanhanen och Halonen resonerar nu att man kan göra som man vill. Frågan är nu bara om Finlands Riksdag är beredd att dansa efter de noterna.

Ändrar man grundlagen i detta fall så sätter man en ny praxis i Finländs så minskar man kraftigt på grundlagens särställning och visar att den är en lag i mängden som hastigt kan ändras vid behov. När kommer man föreslå nästa grundlagsändring då regeringen tycker annorlunda än Riksdagens grundlagsutskott?

Det är ett högt spel regeringen spelar då man gör realpolitik av grundlagen. Därför får vi hoppas att Riksdagen har så mycket kurage att fälla förslaget.