High Chaparal i Kristinestad

Priset för partipolitiken kan många gånger bli högt då det finns politiker som bara kör sitt eget race och inte reflekterar över konsekvenserna av sitt eget handlande. I Kristinestad så förlorade Sfp majoriteten i fullmäktige samt fullmäktigeordförandeposten på grund av solo åkande då kommunfullmäktiges ordförande vägrade stiga ner trots att han visste att det skulle resultera att gruppen skulle splittras.

Oppositionen hade till och med lovat att enhälligt stöda en annan Sfp: are och således få honom enhälligt vald bara den tidigare ordföranden skulle stiga tillbaka.

Men han vägrade stiga ner, tog saken till röstning och förlorade, vilket resulterade i att Samlingspartiet fick ordförandeposten och Sfp-gruppen tappade tre medlemmar och inte längre har majoritet i fullmäktige. Ganska duktigt jobbat på en kväll! Oppositionen måste ha gnuggat händerna i alla fall.

Trots att frågan kanske inte är så svart och vit som jag här ovan beskriver så är det nog märkligt att man i kommuner inte i högre grad ifrågasätter personer som prenumererar på makten i orimligt hög grad. Okej att partier gör det, de förnyas i alla fall.

Men att samma personer kan sitta över 30 år på makten! Det är bara i Havanna och Pyongyang jag trodde att man gjorde det.

Genom att klamra sig fast vid makten i 30 år så undergräver man om inte kommunens demokratiska framtid, så i alla fall partiets. Trots att unga släppts fram i Kristinestad så sänder det ut fel signaler. Man måste kunna vara ödmjuk och veta då det är tid att sluta, då man gjort sitt bästa. Inte behöver man sluta helt, men man kan i alla fall ta en längre paus från maktposterna och låta andra, yngre krafter göra sitt yttersta ett tag. Det gjorde man inte nu.

Nu lär vi oss läxan. Låt detta bli vändpunkten och starten för nya framgångar med en ny ung generation SU/Sfp: are i Kristinestad och resten av landet, för Kristinestad är långt ifrån den enda orten med detta problem!

God natt!

Steffi tog bladet från munnen

Så var det klart. Stefan Wallin kandiderar i partiordförandevalet. Beskedet tillkännagavs på en presskonferens i måndags förmiddags. Så nu är två kandidater på banan. Steffis gjorde mycket väl ifrån sig på presskonferensen och lade fram ett mycket ambitiöst handlingsprogram som på många sätt tangerade SU. Björn Månsson konstaterade direkt efter presskonferensen... "Det var lite för långt... men det var bra!"

Ny partiordförande väljs på jubileumspartidagen i Vasa i mitten av juni. Nu har SU lyckats locka ut en bra kandidat till på banan. Både Steffi och Didde är ypperliga politiker.


















Stefan Wallin på presskonferensen

KSSR på grund

På dagens partistyrelsemöte så diskuterades åter kommun- och servicestrukturreformen (KSSR). Calle Pettersson, Åbolands kretsordförande konstaterade bra; Det verkar nu som om Åboland har kommit överens om hur man skall göra. Man har kommit överens om att inte göra någonting, för de enda som ju arbetar för KSSR är ju bara någon enstaka riksdagsman eller kretsordförande.”enda som är emot det förfarandet är någon enstaka riksdagsman eller kretsordförande.and har kommit överens om vilken modell man

Helt klart är i alla fall att hela KSSR processen kört på grund. Staten måste ge besked om nästa steg för att reformen skall kunna rulla vidare. Statsandelssystemet är ännu helt oklart och här behövs klara besked nu om man skall komma vidare, och vidare bör man komma. Vi har inte råd att inte agera eftersom statens eventuella tvångssammanslagningar kan bli ytterst olyckliga för de finlandssvenska regionerna. Detta gäller inte bara Åboland utan också i allra högsta grad Nyland och framförallt Helsingfors.

Diskussionerna om storhelsingfors har igen tagit fart. Ett storhelsingfors som kommer allt närmare, inte minst efter fullmäktigebeslutet där Helsingfors ställde sig positivt till att inkorporera(!!!) Esbo, Grankulla, Vanda och Sibbo. I praktiken ser Helsingfors goda skattebetalare och von Ankatyper i Esbo och Grankulla och ledig tomtmark i Vanda och Sibbo, att hela operationen rent demokratiskt skulle vara vansklig är inget man reflekterar över. Den enda gruppen i fullmäktige som ställde sig negativt till operationen och positiv till närdemokratin var Svenska folkpartiet.

Och det finns sannerligen motiv man bör notera då man vurmar för ett storhelsingfors. Stadens invånarantal växer från 600 000 till 1 miljon invånare. Vips så finns över 20 % av hela landets befolkning i en av Finlands 431 kommuner.

Idag har Helsingfors 85 fullmäktigeplatser. Det är det högsta antalet platser som det är möjligt att ha idag enligt lagen. Så medan invånarantalet ökar med 70 % så ökar antalet platser i fullmäktige endast lite (om lagen ändras) eller inte alls. Det gör att en ledamot, som redan idag representerar många invånare kommer representera allt fler och makten fjärmas än mer från medborgarna. Man borde ställa sig frågan var taket går för att närdemokratin skall kunna fungera. Jag anser att vi redan idag är där om vi vill slå vakt om välfärdssamhället, ett storhelsingfors kan inte fungera utan att man prutar på närdemokratin och välfärden.

Dessutom måste frågan väckas om det inte snart börjar bli dags att betala lön för ledamöterna om skall ha en chans att klara uppgiften? För det så går det att finna både bra och dåliga argument.

Framtidens skolnät i Helsingfors

Idag besökte jag Åshöjdens högstadieskola för att tala om hur man kan påverka beslutsfattande som elev och vilka strukturer som finns. Det var en jättebra diskussion med förvåndsvärt insatta elever. Flera av dem var väl insatta i diskussionen om skolans framtid. Skall den flytta norrut eller inte? Elevernas svar var entydigt nej och endast få skulle få kortare skolväg. Dessutom oroad man sig över vad som skulle hända med de lärartjänster som man delar med andra skolor. Det är en bra fråga.

Inget beslut om Åshöjdens skola har fattats därför uppmanade jag eleverna att ta kontakt med politiker och bli aktiva i föreningar för att vara med att påverka Åshöjdens framtid.

Inget beslut om hur skolnätet skall se ut överlag i framtiden är heller fattat. Det skall däremot diskuteras på morgondagens partistyrelsemöte. SU kommer där lyfta fram frågan hur gymnasienät kommer att se ut i en inte alls för avlägsen framtid. Många skolor i Nyland och Österbotten kommer hotas. Den frågan tas upp till diskussion imorgon, då får vi också reda på lite svar.

Konsertkulturen i Finland

Grr. Varför är konsertkulturen i Finland så vrickad. Jag hade tänkt att gå att se på Mew då de skall spela i Finland i mars, men tji fick man. Efter 10 minuter var de där biljetterna slutsålda. Fast man samma dag försöker få tag i biljetter är det omöjligt. Sen tittar man på biljetter i Stockholm, inga problem att få tag i. Samma sak gällde Sigur Rós då de spelade här. Inte vet jag vad det är med människor, för inte brukar det ju vara sånt drag på keikkor här överlag. Så var kommer intresset ifrån i detta heavymetalbaserade land. Eller är det så att folk är så pass desperata då det kommer så få hyggliga internationella band hit?

Nå ja, kan inte hjälpas och de facto har man ju ändå sett både Sigur Rós och Mew så pass många gånger tidigare. Men det är klart en gång till skulle vart kiva att se Mew. Depeche Mode biljetter har man i alla fall.

Blev just att titta på bilder från Norge. Nog är det vacker där allt. Här är en bild från Nord-Trondlag.

Livskraftig utkant

Lyckligt hemma från Trondheim igen. Seminariet Ung i utkant var intressant på sitt sätt. Det var två intressanta talare - men i övrigt kändes det mest som ett skriftskoleläger. Det var synd för ämnet som skulle diskuteras var intressant, hur skall områden i utkant också vara framgångsrika och livskrafiga i framtiden. Hur skall man där se till att det finns livskraftiga företag? En föredragshållare konstaterade att man sett en stor tillväxt i antalet företagare i Finnmark i Nordnorge, den senaste tiden. Då jordbruket på orten inte längre varit lönsamt så har man tagit sakerna i egna händer och skapat ett familjeföretag, som oftast dessutom styrts av kvinnor. Det är mycket positivt.

Hur skall man då som företagare i utkanten lyckas? Grundförutsättningar är god infrastruktur och bra internetkommunikationer. En minskad byråkrati företagare i allmänhet och småföretagare i synnerhet är också önskvärd.

Då jag tänkte på utkanten och Internet så började jag fundera på en fiskare som jag läste om. Han skall starta en fiskmarknadsplats på Internet för Östersjöfisk. Där skall små fiskare kunna lägga upp information och bilder på fångsten för att sedan krögare och grossister skall kunna kontakta fiskarna och göra affärer. Detta är ett helt lysande exempel på hur landsbygd och utkanten kan göra affärer direkt med byar och städer runt hela världen. Aldrig tidigare har det varit så enkelt för så många att få kontakt med kunder runt om i världen - utan mellanhänder. Internet för det möjligt.

Detta är en stor möjlighet för företag och människor i utkant. En utkant som helt klart skall vara livskraftig i framtiden.

Trondheim och globalisering

Vilken arbetsvecka det har varit! Idag avslutades dagen med arbetsutskottsmöte för SU där vi diskuterade de inkomna ansökningar för den lediganslagna organisationssekreterarposten. Direkt efter AU så var det dags för nästa arbetsutskottsmöte med NCF.

Imorgon åker jag till Trondheim för att delta i seminariet Ung i utkant. Tillbaka i Finland är jag igen på söndag då det är valvaka. Vi kommer med SU delta i Nelonens valvaka i Sanomahuset där förutom jag även Andreas Pada, Sara Eklund, Sandra Bergqvist och Muluken Cederborg kommer vara med. Efter det väntar Lax valvaka i G 18.

Läste en jättebra kolumn idag på Dagens Nyheters ledarsida angående globaliseringen. Niklas Ekdahl konstaterade: "Vänstern och högern har gemensamt krånglat till det genom att överdriva idéernas betydelse. Som Tony Blair säger: att ifrågasätta globaliseringen är som att diskutera om hösten kommer efter sommaren".

Han konstaterade också vidare om länders konkurrenskraft och den nya ekonomis försprång gentemot U-länder att: "Det enda som är värre än att bli exploaterad är nu att inte bli exploaterad. Värst är att inte få någon uppmärksamhet eller några investeringar alls".

Det ligger sannerligen något i det. Hela kolumnen kan läsas genom att trycka här.

Godnatt nu, imorgon Trondheim...

Det nya året har rivstartat

Nytt år, nya tider! Det nya året har startat med en rivstart... Massor är på gång och det är kul! Trots det kompakta mörkret där utomhus så är januari en mycket behaglig månad. Vi går mot ljusare tider igen och julstressen är över. Istället kan man ta sig tid att läsa lite mer på kvällarna och kolla igenom alla förra årets bästa listor för att se till att man inte har missat någon bra musik under året... Det har jag gjort och därför har endast Sufjan Stevens Illinoise, Architecture in Helsinki och Kraftwerks Minimum Maximum snurrat hemma den senaste tiden, varvat med lite gamla visvinyler av Fred Åkerström som jag fått av min mormor.

På söndag är det Presidentval. Det kunde man inte tro. Valtemperaturen är formligen iskall. I söndags var jag ute vid Tre Smeder och delade ut kampanjmaterial för Henrik Lax. Inte var det mycker valaktivitet där förutom oss. Vi verkar också vara de enda unga krafterna som synts vid Tre Smeder. Både sossar och centern såg ut att medelåldern på valarbetarna var över 50 på hela bunten.

Under tiden vid valstugan skedde dock en del intressanta konversationer. Jag lärde mig lite ryska då några ryska turister kom fram. Jag gav dem ett par Henrik Lax iskskrapor då jag inte själv har bil. Dessutom kom ett svenskt italienskt par fram och talade länge. Skulle de ha haft rösträtt i Finland skulle de definitivt rösta på Henrik. Däremot slank vi i diskussionen över landgränsen in på Sveriges val den 17 september. Då jag sa att hon också kunde göra en insats genom att sätta en röst på Centerpartiet, Folkpartiet eller Moderaterna. Hon var folkpartist och imponerade över vår omtanke om att rädda Sverige från Pers(s)on. Situationen blev så rörd att vi måste ta hand då vi tog farväl.


Imorgon är det dags för SUs första krigsdag... Så nu börjar året på allvar!

Kom ihåg att rösta på Henrik på söndag. Det har jag gjort!