Roskilde here we come again!

Det är dags igen för sommarens klaraste sommartecken. Roskildefestivalen. Imorgon åker jag och Viktor ner för nästan en vecka med öl, bra musik och trevligt sällskap. Finns det något bättre? Nej. Fick ett samtal igår kväll och det lär var helt otroligt mycket folk där nere redan.

Årets skall se lista:

Torsdag:

Jenny Wilson
Clap Your Hands Say Yeah
Sigur Rós

Fredag:

Marta Wainwright
Morrisey
Rufus Wainwright
The Streets
Death Cab for Cutie
Scissor Sisters

Lördag:

Koop
Deftones
Primal Scream
Tool

Söndag:

Placebo
Franz Ferdinand
Animal Collective

Jeej! Här en bild från Roskilde för ett par år sedan. Vi ses imorgon på Camping West!

Midsommarglädje * 3

Igår var det midsommarafton och det var dags att mer eller mindre summera ett halvår. Ett mycket händelserikt sådant på personligt plan i alla fall. Mitt midsommarfirande ägde i år rum på en stuga i södra Eckerö efter att först haft middag hemma med familjen med snaps och sill. Det var ett mycket roligt firande i år som slutade sent.

Det kan man alltså glädjas åt ett tag men det som man kan glädjas ännu mera åt är att Filippinerna idag avskaffade sitt dödsstraff. Trots att flera kritiker hävdar att det sker av taktiska skäl så kommer man itne ifrån att det är ett mycket stort steg för mänskligheten i Filippinerna då man avskaffar detta bestialiska och förhistoriska straff.

Ikväll kan det också bli glädje då Sverige spelar åttondelsfinal och slår ut Tyskland ur slutspelet. Jeej!

Manninen-Vapaavuori-pakten anno 2006

Det är svårt att låta bli att se likheter mellan Molotov-Ribbentrop-pakten (1939) och den nya Manninen-Vapaavuori-pakten (2006). På samma sätt nu som då sitter man och ritar om kartor och drar upp nya gränser och linjer i hemlighet. Jag hade hoppats att den finländska demokratin och dialogen hade kommit längre. Men helt tydligen så vilar Kekkonens ande kvar i alla fall över Centerns kommunslaktarminister Manninen.

Jag har inga problem med att förstå varför vi i Helsingfors har våta drömmar och önskningar om att ta guldkusten från Sibbo. Klart att det alltid är bra med nya goda skattebetalare och framförallt Sibbos bästa skattebetalara, de på Sibbos guldkust.

Argumenten för operationen haltar kraftigt. Om man ser på huvudstadsregionen (trots att det är olika kommuner) som en helhet så är det svårt att se att det verkligen skulle finnas brist på tomtmark. Till och med i Helsingfors är det svårt att se det. Just nu planeras och verkställs bostäder på Ärtholmen, på Degerö, i norra Böle, vid Sumparn och på en hel del andra platser. Dessutom finns markområden inom Helsingfors gränser samtidigt som man i allt högre grad skulle kunna börja bygga på höjden, något man gör i andra europeiska huvudstäder.

Att man vill komma åt Sibbos bästa skattebetalare är den enda logiska förklaringen jag kan se till detta. Men det här handlar inte bara om Helsingfors, det här handlar i allra högsta grad också om Sibbos överlevnad. Den tänker man inte alls på nu.

Därför är det så svårt att förstå Vanhanen och Manninens linje. Jag trodde nämligen att de var hela landets stats- och kommunminister och inte bara Helsingfors. Men tydligen lägger man nu om Centerns linje. Kanske man till och med vill bli det främsta kommunsammanslagarna i jakten på nya ”citygröna” Centerväljare.

Hela denna operationen luktar illa. För det är orättvist mot de människor som bor och bosatt sig i Sibbo. De har bosatt sig där med tanke på den planering som Sibbo har haft. Nu slukar vi deras hus och tomter och kommer kraftigt förändra områdenas karaktär. Det är också orättvist mot Sibbo kommun vars befolkningsunderlag nu kraftigt förändras liksom deras skatteintäkter utan att de ens får en kompensation för det. Det är ju i sig en ganska absurd signal som staten sänder ut. För åtminstone jag har lärt mig redan i dagis att man inte bara kan ta allt man vill ha. Utan man måste komma överens om ett pris och sedan betala för det.

Nu måste Sibbo kommun planera om all offentlig service som sjukvård, skola och dagvård då 12 % av kommunen rycks ifrån dem och dimensionerna förändras. Det blir kostsamt och frågan är därför om det kanske inte skulle ha varit bättre om man skulle ha tagit hela Sibbo på en gång. För om nu inte Helsingfors vill ha resten av Sibbo och de tvingas till en ny sammanslagning så slits ju Sibbo i stycken. Operationen lyckades men patienten dog.

Få se om Manninens presentation av KSSR senare i sommar bjuder på lika många spännande överraskningar och om Manninen planerar en roadshow till sina Centerkommuner i öst och i norr för att marknadsföra den så har vi ett lämpligt förslag på namn för den: Vapaavuori - Snart i en kommun nära dig!

Läs flera kloka kommentarer om detta på bland annat Fredrik Guseffs blogg eller Stefan Wallins blogg.

Savolax brigad och NATO

Igår hade jag förmånen att på en utflykt besöka Savolax jägarbataljon och dess kommandör Sami Hägglund under en vårutflykt med ett försvarsintresserat sällskap.

Bataljonen som är en del av Savolax brigad påverkas mycket av de omstruktureringar som nu görs i försvarsmakten och kommer läggas ner senare i år. Därför var det intressant att höra brigadens synpunkter på försvarets omstrukturering och sällan har man hört lika intressanta föredrag som man nu fick höra av Sami Hägglund. En av Finlands absolut intressantaste officerare.

Bland annat så diskuterades framtidens värnpliktslag. Dessutom diskuterades ett finländskt NATO medlemskap.

Samis personliga åsikt var att alla EU länder bör vara med i NATO och att alla europeiska NATO medlemmar skall vara medlemmar i EU. Sami har själv varit med från Finlands del att bygga upp EU:s krishanteringsstyrkor och menade att de inte på väldigt lång sikt kommer bli något EU försvar eller heller så bör bli. EU borde ha beredskap för snabbinsatser och krishantering, men det hårda och territoriella försvaret av Europa bör NATO ta hand om och här bör Finland vara med.

Ännu ett gott NATO argument. Få se bara då vi är redo att på allvar börja diskutera ett NATO-medlemskap.

Vår nya lagkapten Stefan Wallin

I söndags så avslutades SFP:s partidag i Vasa. Resultatet för SU var mycket gott! I nästan allt utom rätten för homosexuella att adoptera barn så segrade SU. Bland annat så skrevs att Sfp skall vara liberalt in i partiprogrammet. Det största SU resultatet var annars såklart att få Stefan Wallin vald till ny partiordförande. Slutresultatet var inte bara en seger utan hela processen har varit SU till gagn.

Det starka stöd som SU:are har gett åt Steffi har genomsyrat, stärkt och mobiliserat hela SU.

För inte på länge har så många haft så stark vilja att på kvällarna och långt in på nätterna hålla sig vakna för att designa t-skjortor, trycka ploj knappar och fundera kring kampanjidéer. Det har varit helt underbart att se och kampanjen för Steffi kommer att ge ringar på vattnet, för nu har det nya SU gänget svetsats samman. Erfarenheterna från kampanjen och de många idéerna kommer att kunna användas framöver, så Steffi-kampanjen var därför på många sätt den bästa drillen vi kunde få inför riksdagsvalet. Förhoppningsvis skall slutresultat där bli lika gott som i valet av Steffi.

Varför har då Steffis stöd varit så stort bland SU:arna? Då förbundsstyrelsen för första gången diskuterade partiordförandefrågan på sitt möte i Karleby i oktober 2005 så började man med att ställa sig frågan vilka egenskaper en ny ordförande borde ha. Styrelsen listade sina önskningar. Man ville ha en mediasexig och synlig ordförande i lämplig ålder som många skulle kunna identifiera sig med. En ordförande som skulle vara idealist men samtidigt sakkunnig, handlingskraftig, talför och som kunde inspirera oss i vårt arbete.

Beskrivningen passade bara på en, Stefan Wallin som kammade hem klart flest poäng i den röstning av fem potentiella partiordförandekandidater som vi hade.

Efter det röstade styrelsen i en sluten omröstning om man skulle föreslå Steffi också i offentligheten. Den omröstningen slutade 9 – 0 i Steffis favör. De frånvarande förbundsstyrelseledamöterna och suppleanterna ringdes upp efter mötet. Alla var med på planen att lansera Steffi. Alla var eniga om att det var Stefan Wallin som vi skulle ha.

Många SU:are har tyckt att det har varit väldigt roligt att arbeta för Stefan. Han är alltid lika ödmjuk och glad. Han låter alla spela. Det har gjort att alla känt sig uppskattade och delaktiga och genom det har han också visat sig vara en stor ledare och varit värd allt stöd som vi kunnat ge.

Det var ett känslomässigt ögonblick då valresultatet på partidagen kungjordes. Det efterföljande talet gjorde det än mer känslosamt och många fällde tårar, däribland jag som grät i en timme. Varför det var så känsligt tror jag beror på att många genom valet av Steffi tror att en vändning för partiet nu kommer. Han är den enda i det här skedet som skulle kunna vända trenden för partiet.

I Sagan om ringen så lämnas ringen under känslosamma former av Legolas, Aragorn och Gimli till Frodo för att föras till domedagsberget. I Vasa så lämnade Svenskfinland över ordförande klubban under känslosamma former till Steffi för att vända trenden för partiet och vinna riksdagsvalet. Lika mycket förtroende som gavs till Frodo ges till Steffi. Han var liksom Frodo den enda som kan fixa det.

Hej då Cecco!

Här kommer en bild från festligheterna på Sfp:s partidagssupé. Maten och serveringen var kanske inte så mycket att hurra över, men en rolig fest var det. Det kan man inte säga något annat om!


Festen var också ett avsked till avgående partiordförande Jan-Erik Enestam och här på bilden så uppvaktar jag och ordförande Bertills honom. Vi konstaterade att då man ofta i tidningarna läser att Cecco är ute i cyklar, senast för en tid sedan stort i Hesari. Och trots att det är svårt att lära gamla hundar sitta, att vi skall göra ett försök. Och som Ole Norrback sa, då man slutat som partiordförande känner man sig ännu mer uppskattad än då man väl var det. Det betyder ju att man då blir ännu viktigare att beskydda.

Därför fick Cecco en cykelhjälm av SU. ; )