
Det här veckoslutet har för en gångs skulle varit mötesfritt. Det har varit ganska skönt! Ibland måste man ta paus från det som man annars brinner för. Få tid att reflektera. Så det här veckoslutet har jag ägnat mig åt små ärenden som att föra kavajen på tvättning. Köpa en USB-bluetooth anslutning. Köpa lite nya kläder. Köpa ett par böcker......Och för hand föra mitt Elisa bredband på lagning. Det tror man ju att skall vara någolunda enkelt. Det är det inte! Elisa fortsätter att pissa mig i linsen och det började de med för tre och en halv vecka sedan.
Mitt bredband slutade att fungera hemma. Efter att ha väntat i några dagar, för att försäkra mig om att det inte var något temporärt tekniskt fel, så beslutade jag mig att ringa till Elisas tekniska service, vilket är ett normalt betende då någon service strular, i det här fallet redan en tid. Så jag ringde. I 51 minuter satt jag och väntade i telefonkö på att få komma fram och berätta mitt ärende. Som tur är så hade kunde jag arbeta samtidigt då jag har en högtalarfunktion på min telefon. Då kunde jag betala räkningar i lugn och ro medan jag fick höra Mozart, Lenny Krawitz och rösten Pieni hetki från Elisas telefonsvarare.
Till och med en stresspsykolog skulle ha rätt att få ett utbrott efter en sådan väntan men jag besinnade mig och berättade, då de väl svarade, i lugn och ro vilka knappar som blinkade och vilka som inte blinkade på min bredbandsbox. Eftersom jag satt på jobbet och inte hemma så kunde jag inte prova alla resetfunktioner som killen jag talade med föreslog så jag fick lov att vänta tills jag kom hem innan jag kunde prova. - Prova det sa killen och om det inte funkar så kan du ringe igen. HALLÅ, HUR MÅNGA INDIANER HAR DU I KANOTEN?! - Vänta 51 minuter igen, frågade jag smått upprört. I så fall tror jag att det är bättre om jag byter leverantör, sa jag. Då sa killen: - Men om jag ringer upp dig imorgon och frågar om du fått det att funkat. Jag höll på att ramla av stolen, så hygglig service brukar man sällan få. Med ett leende på läpparna gav jag ut mitt nummer och la på luren. Men jag borde ju förstått att detta såklart bara var en temporär illussion för... Inte ringde han ju sen i alla fall!
Så efter en vecka till bestämde jag mig för... Ok, jag ringer igen. Nu gick det i rena expressfarten att komma fam. Redan efter 28 minuter så tar man nu telefonen och svarar och konstaterar att: - Aj jaha, om du tryckte på knapparna som den tidigare killen sa att du skulle göra och det inte funkade så verkar det vara trasigt. Då är det bara att komma in med det till en Elisashopitbutik så testar vi det och får vi inte det att funka så får du väl köpa ett nytt, sa han. Okidoke sa jag! Jag hatar Elisa ville jag säga.
Så i lördags så gick jag då ökenvandringen till Kampen och Elisas butik. Efter att suttit 12 miuter och väntat (vilket är helt rimligt på en lördag) så kom jag fram till kassan och mannen där säger att: - Nä, den där modellen är slut. Kom tillbaka nästa vecka så kanske vi fått in en ny! PRKL, tänkte jag. När skall man hinna komma tillbaka hit nästa vecka? Man har ju ett jobb att sköta. Så jag frågade istället vänligt: - Är det möjligt att man kan säga upp avtalet med Elisa istället? - Nä, det går inte heller att göra här. Du måste ringa till kundtjänst för att göra det. Sorry men next-in-line-please... Inte ens ett försök att vara trevlig... utan man fortsätter med att pissa mig i linsen.
Vad kan jag då göra? Jo, nu skall jag byta till Sonera. Spelar ingen roll om det kostar lite mera så länge jag slipper bort från Elisa. På något sätt måste man ju som kund säga att nej. Jag orkar inte längre med sån här skitservice och det enda sättet att göra något åt det är ju att säga upp mitt abonnemang och byta till ett där man känner sig lite mer värd än en sockerbit i en tom kaffekopp. Det och samtidigt berätta åt andra hur skit Elisas service. Jag mårrar mycket sällan över dålig service men då det känns som Elisa gör det här avsiktligt så orkar man inte. Ta HTV, Sonera eller DNA är mitt råd! Elisa are shite!