Arvskattens slopande - åter igen

Jag har slarvat med tidningsläsandet under julen. Den enda tidningen jag har skummat ordentligt har varit Husis, men som tur är så brukar vänner och bekanta rapportera om det skrivits något som är värt att veta eller något som behöver kommenteras. I både Vasabladet och Ilta-Lehti så lär en riksdagskandidat från finlandssvenska socialdemoraterna ha försökt såga partiordförande Stefan Wallin om arvsskatten.

Tydligen så har han läst tidningen ännu mer slarvigt än vad jag har gjort om han först nu upptäcker debatten om arvsskatten som alla andra debatterat för flera månader sedan och som alla partier nu konstaterat att något måste göras.

Dagens gräns för arvsskatt går på 3400 € och näst intill samtliga i Finland som ärver något så ärver mer än det och tvingas då betala arvskatt. Då det gäller pengar så är det enkelt att säga en viss del i skatt men då det gäller ex. ett hus som ens föräldrar ägt och som den som ärver kanske måste avyttra då den väl för ärva det eftersom huset av staten får en hög prislapp och som skall beskattas så hårt att man måste sälja det. Husis hade tidigare i höst ett exempel på en lägenhet som får ärvas av tre personer tillsammans men den som bott i den tidigare måste få bo kvar. Det gör att de som inte bor i lägenheten får ärva en del av lägenheten som de inte kan använda men ändå måste betala tusentals Euro för. Jag vet inte vilken värld finlandssvenska socialdemokraterna lever i men jag kan berätta att sånt här händer hela tiden och många har inte råd att betala det. Tänk att behöva ta lån för att betala en skatt för en sak som du inte kan använda. Åtminstonde jag skulle bli bitter.

För att slippa såna här fall så måste arvskatten om inte avskaffas så åtminstonde höjas till en rimlig nivå, som i Tyskland ex. där den är c. 300 000 €, och som kunde vara en rimlig gräns också för Finland om man inte vill följa Sverige som avskaffat den helt. Den som dessutom följt med media vet ju också att Sfp bara vill att gränsen höjs rejält. Ett slopande av den började man driva, i och för sig för att man tror på det men, framförallt för att skapa debatt om den. Debatten fick man och nästa regeringen kommer oavsett sammansättning högst antagligen revidera arvskatten i den rikting som Sfp vill. Detta är ett bra exempel på hur man kan driva resultatpolitik som kommer majortiteten av finländarna till fromma.

När ska Europa få en Irakpolitik?

Igår dog över 70 Irakier i Irak. Hur många som verkligen dödas varje dag i Irak så vet vi inte, men man kan befara att det är ett mycket större antal. Våldet mellan Shiter och Sunnimuslimer har trappats upp och då nu Saddam Hussein avrättats så kan man ändå inte se ett slut på det våldet - tvärtom så lär det trappas upp.

Vilken agenda skall Finland och EU ha gentemot Irak?

USA har sagt att man kommer dra tillbaka sina trupper i en ganska snar framtid. Redan nästa år kommer Storbritannien (som är det enda landet i EU som har en Irakpolitik) dra tillbaka en stor del av sina trupper från Irak. Vad kommer hända då? Det värsta som kunde hända är att våldet börjar sprida sig i en rasande takt till andra delar av landet och vi får se ett inbördeskrig och folkmord på minoriteter av befolkningen. Det här värsta scenariot ser vi att komma allt närmare och vi måste förbereda oss på det och också göra allt för att stoppa det nu medan det ännu finns tid.

Jag var själv tillsammans med ca. 350 andra och demonstrerade mot USA:s planerande attack mot Irak före den kom, men nu har den kommit och nu måste vi, hur bittra både regeringar och befolkningen i Europa är, sluta blunda för vad som sker i Irak och börja göra något. Ett inbördeskrig i Irak skulle ha fruktansvärda konsekvenser på säkerhetspolitiken i hela mellanöstern, energiförsörjningen (oljan) till världen och skapa många nya flyktingar. Det här måste vi förhålla oss till. Nu stänger ju Europa och socialdemokraten Kari Rajamäki effektivt gränserna mot flyktingar och invandrare samtidigt som vi skiter i hur det går i Irak.

Iraks framtid är en viktig fråga som måste upp på EU:s toppagenda. För om vi först skiter i hur det går i Irak och sedan kommer stänga ute alla som kan komma att behöva fly därifrån så är vi fruktansvärt egoistiska i Europa och det är ett Europa som i alla fall inte jag vill ha.

Bok- och filmfrossa

Julledighet är inte den mest sociala tiden för mig. Förskansad i böcker har jag nu betat av senaste nobelpristagaren och idag så beställde jag också 14 nya böcker från ett par bokhandlare i USA och England som jag hittade på nätet. Borde kanske beställt en ny bokhylla samtidigt. Tur att det snart är dags för jobb igen så att man inte fastnar i böckerna helt. Men nu väntar jag med spänning på böckerna som kommer om en vecka. Viva la internethandel!

Öga för öga, tand för...

Imorse så verkställdes Saddam Husseins dödsdom. På något sätt hade jag trott att den aldrig skulle verkställas men det gjorde den. Hammurabis lag där det var öga för öga och tand för tand som gällde i forntidens Babylon har ingen plats i vårt demokratiska och civilserade samhälle. Dödstraff är barbariskt och är inget som vår värld skall tolerera. Hur hemska brott Saddam Hussein har gjort så borde ändå livstid vara ett tillräckligt straff. Lås och bom fungerar absolut lika bra för att få färre diktatorer i världen än vad dödsstraff gör.

Lugn julldag

Första gången på länge som jag har tagit det lugnt på juldagen. Traditonellt så brukar det vara dagen för årets största fest men igår tog jag det faktiskt bara lugnt och kollade på film med min bror. Funderade länge på om man skulle gå ut men såg bilden framför mig av långa köer, fulla människor och dyra priser. : ) Så det var riktigt skönt att vara hemma. Synd bara att jag inte han träffa alla som jag planerat men jag får komma ut en annan dag istället under julledigheten. : )

Idag har vi min morbror och mina kusiner från Stockholm på besök, vilket alltid är lika trevligt då man har möjlighet att träffa dem så sällan.

Butikernas öppethållningstider... Igen

Häromdagen uppmärksammades i Hbl några som demonstrerat utanför arbetsgivarnas organisation. De var upprörda över att butikerna i år får dispans för att kunna hålla öppet på julafton mellan kl. 8 - 13. Personligen så har jag handlat alla julklapparna så jag skulle ändå inte behöva springa till butiken då, men jag förstår bara inte varför butikerna inte skall kunna ha öppet nu då de alla andra år får ha det. Bara för att julaftonen nu är på en söndag skall väl inte spela någon roll då vi har söndagsöppet fram till jul?

Den som demonstrerar efterlyser också enklare regler för butikernas öppethållningstider. Det tycker jag också. Låt affärerna själva med sin personal få bestämma då de vill ha öppet. Det är det absolut enklaste sättet att få enkla regler. Klart att julaftonens eftermiddag, juldagen och annandagen liksom självständighetsdagen och de andra helgdagar som de håller stängt på nu fortsättningsvis skall göra att de hålls stängda men på årets andra dagar är det enklaste systemet faktiskt att låta affärerna bestämma själva då de vill ha öppet.

Julledighet

Äntligen har man fått ta julledighet. Den här veckan har varit så stressig. Handla de sista julklapparna, posta de flesta av sina julkort (fick inte iväg alla och ska nu se om det blir nyårskort istället) samt avsluta jobbet något så när. Det enda som nu ska hända under julen är förutom att äta julmat och läsa att hyfsa bokslutet för SU. Så jag får ta mina första lediga dagar sen sommaren som jag inte behöver tänka på SU och det är rätt skönt. För alla behöver ladda batterierna emellanåt.

Nu ska jag ta körkort!

Jag har länge klarat mig utan körkort och har inte heller haft tid att gå i bilskola men nu har jag bestämt mig att det skall bli dags. I februari nästa år så börjar jag bilskola. Det är inte helt utan anledning som jag har bestämt mig. Moroten i det hela är att jag nästa sommar tänkt att semestra i USA och bila där. Således behövs körkortet. Så till alla som tvivlat på att jag någon kommer ta kortet. Nu är det dags. : )

"Utsläppen av växthusgaser ska minska med 30 procent"

Det skriver Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt och hans duktige miljöminister Andreas Carlgren i Dagens Nyheters DNdebatt idag. Det är bra men samtidigt kvarstår det faktum att dessa ambitioner blir rätt verkningslösa om vi inte får med resten av världen på dem. EU kan visa vägen, men det får inte bara bli så att det bara är vi som gör något och resultatet blir att industrin flyttar till länder där den får skita ned fritt.

Lägger man hårdare miljökrav på vår industri utan att ge dem något tillbaka blir resultatet att de flyttar till ett land som inte ratificerat hårdare miljökrav. Samtidigt vet vi att det är ytterst svårt att skapa globala miljöavtal. Därför borde man inte bara ge piska utan också morot genom att sänka skatterna på produkter som producerats och transporteras av industri som inte släpper ut CO2 gas och sedan eventuellt beskatta produkter som kommer från länder som inte ratificerat avtalen hårdare. Endast genom att knyta miljön till marknaden kommer man få framsteg. Marknaden strävar till att vara global, genom att sätta miljöregler på den för att kunna verka globalt så kommer den också anta de nya reglerna.

Mer invandring är välfärdssamhällets enda chans!

Länge, länge har vi haft en mycket inskränkt invandringspolitik i Finland. I år är vi liksom tidigare år ljussår från att uppfylla våra löften om flyktingkvot. Kvoterna är inte heller speciellt stora från början. Sveriges kvot har åtminstonde tidigare år varit över 30 gånger större än vår egen. Men sen lyckas vi ju inte ens uppfylla vår egen kvot. Det är svagt och här måste bättring komma, allra senast med nästa regering.

Arbetskraftsinvandring har vi också behov av. Det är det enda som kan rädda dagens välfärdssamhället. Men här finns också enorma fördomar som de som är emot arbetskraftsinvandring passar på att ventilera så fort de får chansen, bland annat idag då Jouku Hemmi i en debattartikel i Hufvudstadsbladet visar sin skepsis. Logiken har man hört tidigare: Vi har så många arbetslösa att vi redan idag inte har plats för invandrare. Om det bara skulle vara så enkelt - men det är det inte. Logiken är fel, för redan nu så kommer många av de som anställs till våra högteknoligföretag från andra länder. Vi har helt enkelt inte tillräckligt många med den kompetensen som vi söker till våra exportföretag och storindustri. Men det är sant att folk går arbetslösa och det är ett stort problem. Men det är inte realistiskt att tro att de skulle kunna ta alla de arbetsplatser dit det nu behövs folk, för då skulle det redan ha skett. Istället måste man acceptera att det är två olika problem som kräver två olika lösningar. Den enklaste lösningen på arbetskraftsbristen är ena att vi förläger pensionsnivån eller öppnar upp för en större invandring. Troligtvis behövs både och.

För vår befolkning blir allt äldre. Om 25 år kommer vi enligt prognoser vara 1 miljon färre finländare i arbetslivet då allt fler blir äldre samtidigt som allt färre föds. Det är naturligtvis en omöjlig ekvation att vi kan finansiera dagens välfärd med 20 % till av Finlands befolkning utanför arbetslivet. Enligt Näringslivets delegation EVA så behöver vi ca. 100 000 invandrare de närmaste 10 åren för att täcka den befolkningen som går i pension. Men det är inte jobb som gör andra arbetslösa eller tar potentiella arbetsplatser från arbetslösa. Den här regeringen kommer innan den avgår ha skapat 80 000 nya jobb vilket är enormt bra trots alla feta rubriker om företags produktion som flyttar utomlands.

Näringsvlivet kommer snart starta en kampanj för att öka medvetenheten om behovet av mer invandring. Det är bra! Sfp och Stefan Wallin slog redan ett slag för den saken då han i sitt tal på Sfp:s 100 årsfest konstaterade behovet. Invandring måste till om vi skall ha någon som arbetar i framtidens Finland och man får inte göra det till en motsättning mot de arbetslösa, för det är det inte.

Arbetet med nästa Kyotoprotokoll måste börja nu

Rapporterna om växthuseffekternas inverkan på klimatet haglar. En rapport pekade nyss på att ishavet kommer vara isfritt under sommarmånaderna om endast 40 år. En annan rapport pekade på att flera länder håller på att torkas ut. Det händer också i USA där mellanvästern blir allt torrare liksom Australien som nyligen därför lagt om linjen och börjat engagera sig i klimatfrågorna.

Profeterna i insändarspalterna strider om det är växthuseffekt eller något naturligt. Vad det än är så är det ett faktum att klimatet är varmare och oavsett om det är naturligt eller onaturligt så måste man vidta konsekvenser för att stoppa växthuseffekten som kommer rita om vår världskarta genom att vattennivåer höjs, torkan och öknar sprider ut sig.

Arbetet med fortsättningen av ett nytt Kyotoavtal måste komma igång och denna gång måste USA vara med så att det får tyngd. Nationernas Förbund lyckades inte för att USA inte var med men då USA kom med i Förenta Nationerna så lyckades man bättre. På dessa frågor borde EU:s ordförandeland Tyskland sätta starkare fokus på.

Ligger Gardemoen i Ulan Bator? En historia från en heltokig flygplats

Gardemoen är Oslos nya flygplats och har aldrig varit något speciell favoritflygplats för mig. Trots att den är modern, ny och snygg så går aldrig något enkelt på den. Tvärtom så är det alltid problem på ett eller annat sätt. Ulan Bators internationella flygplats är säkert lättare att resa via eller från.

Då jag i lördags skulle flyga från Oslo Gardemoen så var det efter sedvanlig incheck också sedvanlig röntgengenomlysning. Den finländska personalen som sköter det i Helsingfors och som vanligtvis brukar tävla med VR:s tågkonduktörer om vem som är surast, så är glada som självaste Lucia, i jämförelse med dess norska kollegor. Då jag kom till en helt tom genomlysning drog de en djup suck över att någon kom och bet ikapp i sina citroner då de såg att de nu måste göra något. Serviceminded är dock ett uttryck de tydligen inte har hört. Tvärtom så var det slapp do-it-your-self-your-stupid-idiot mentalitet över hela genomlysningen då man själv tvingades springa och hämta lådor för sina väskor och elekroniska manicker. (Det är nog ett tungt jobb att röntga väskor!). Efter att plockat ut datorn ur väskan, så skulle skorna av... liksom bältet. Snart står jag bara i kalsonger tänkte jag då jag tänkte att en amerikansk flygplats skulle haft öppna svängdörrar i jämförelse med de här DDR arrangemangen. Säkerhet i all ära men jag skulle till Finland inte till USA via Iran.

Jag gick från inrikesterminalen, som man direkt kommer in till efter genomlysningen, till utrikesterminalen och flanerade sedan en stund i taxfreebutiken där jag köpte en flaska vin med mina sista norska lösa monopolpengar. Sedan märkte jag att jag hade missat en sak i inrikesterminalen såom jag måste gå tillbaka mot. Men där blev det stopp för man kan inte gå tillbaka till inrikesterminalen från utrikesterminalen, trots att man nog får gå åt andra hållet, och ingen kunde där bland personalen berätta varför. Istället måste föreslog de att jag skulle gå ut ur terminalen och igen genomlysa mitt handbagage och ta av mina skor men då kom ju kruxet fram att jag inte skulle kunna gå in igen med min flaska vin då den är större än 100 ml och således måste betraktas som en en potentiell bomb, men jag skulle nog kunnat gå tillbaka till taxfreen och få den inpackad i en påse och sen gå ut ur terminalen, lysa igenom den, och gå in igen. Så jag gick tillbaka igen till taxfreen men eftersom jag köpt den kontant, och således slängt kvitto då jag inte behövde det. Kvittot som de nu krävde för att sätta den i en påse. Varför då frågade jag. För ingen kan ju få tag i en flaska vin på flygplatsen som inte är köpt i flygplatsens taxfree i och med de nya stränga flygreglerna. Men det kunde de inte svara på. Istället föreslog inpackaren att jag skulle sätta den i en förvaringsbox och bad sedan som representant av Norges folk om ursäkt för att flygplatsen var så krånglig och konstaterade att han bara jobbat i två dagar på flygplatsen. Det var helt tydligt en dag för litet eftersom jag nu kan upplysa om att de boxarna i alla fall inte finns i utrikesterminalen.

Jag höll på att explodera på alla korkade regler. Sen hade ju såklart flyget gått sönder och det tog 45 minuter extra innan vi kom iväg. I flyget spillde jag sedan ett glas vin på mig då det var så vacker himmel och jag tittade ut medan piloten körde in i en vindstorm och det guppade till. Väl i Finland parkerade han planet i utkanterna av Sibbo, så långt var det med buss till flygterminalen igen. Måste ta en taxi tänkte jag för att inte missa julfesten jag skulle till. Såklart är det just då lika lång taxikö som Marathonsträckan i ett OS. Suck och stön.

Tur att julfesten sen var kul i alla fall och jag blev på gott humör igen! : )

Back in business!

Nu är jag hemma i Finland igen och har en helt sjuk vecka fram för mig. Full fart med massor med möten, jobb och julglögg. Veckan i Norge var dock jättetrevlig. Mycket bra program och otroligt många aktiva deltagare. Det var den första transatlantiska dialogen som har ordnats mellan partipolitiska ungdomar från USA och Norden och som kommer följas upp nästa år med ett liknande möte.

Nu måste jag springa iväg på teater med personalföreningen. Sedan middag och hem och skriva min kolumn till Svensk Framtid som ska i tryck snart. Skriver mer här imorgon.

Europas svaga punkt - Doha

Ni måste börja med att göra saker bättre konstaterade Mickey East, tidigare professor, från USA och syftade på oss europeér. Var var EU i Doha förhandlingarna frågade han? Varför tvingade man USA att ta ledningen för förhandlingarna, varför kunde inte EU leda dem?

Det var en svag punkt han berörde. En efter en ställde vi oss upp och konstaterade att WTO förhandlingarna i Doha tidigare i år var ett fiasko från Europas sida. Europa har inte en enad åsikt i dessa frågor och kan därför inte agera ledare för dessa diskussioner fast vi sedan klagar mycket på att USA håller i taktpinnen. Vi måste bli bättre i Europa. Den saken står klar efter förmiddagens diskussion med Sveriges och USA:s ambassadörer i Norge.

Nu är det dags för sightseeing med Vigelandsparken och Vikingamuseet.

Dag 4: Energipolitik och ambassadbesök

I måndags var vi på USA:s ambassad på en bjudning som ambassadören (vars pappa tidigare ägt ishockeylaget Minnesota North Stars som kom fram då vi blev att diskutera ishockey, onödig fakta alltså) och ikväll skall vi till Sveriges ambassad på middag. Det här är näst sista kvällen tillsammans efter en intensiv vecka.

Idag har vi haft jäkligt intressanta föreläsningar. På morgon talade först vår ambassadör, förre partisekreteraren, Peter Stenlund om den nordiska dimensionen följt av en av Statoils chefer Hans Gjennestad om norsk oljepolitik. Diskussionen gick vidare till att handla om energipolitik överlag och Rysslands och gazproms oförutsägbara politik. Jag frågade om vilka scenarier som kan komma att hända i Barents hav om meningsskiljaktigheterna blir större mellan Ryssland och Norge om var gränsen går och vilken olja som hör till vem. En militär konflikt lär det inte bli men det är viktigt att ha med de amerikanska oljebolagen i bygget eftersom man då ser till att få en starkare makt på sin sida och det således blir lättare att förhandla med Gazprom om samarbetsprojekt.

Ryssland subventionerar mycket gas för bruk på sin hemmamarknad helt enkelt för att marknadspriset skulle vara för högt. Hittills har länder som Georgien och Ukraina åtnjutit subventionerad gas också så länge som de har varit Rysslandsvänliga. Då Ukrainka och Georgien har vänt sig mer mot väst så har Putin omedelbart vridit av kranen.

Problemet är just att gasen är subventionerad. Ingen kan tvinga Ryssland att sälja gas till ett annat land under marknadspris. Det är därför svårt att hitta argument som biter på dessa situationer. Subventionerar man något så är det politik men om man inte får något tillbaka (då länder sig emot Ryssland) så är det ju klart att man inte vill subventionera gasen. Finland har aldrig haft problem med sina gasleveranser från Ryssland konstaterade Peter Stenlund. Vi har alltid köpt den till marknadspris och alltid betalat räkningarna i tid. Så har det funkat i åratal och alltid fungerat.

Vi diskuterade också Europas behov av säker energiförsörjning och att man då måste kunna lita på att Ryssland kan ge det. Hans Gjennestad från Statoil konstaterade då att det finns en annan sida av myntet. Det att Ryssland och Gazprom kan vara säkra på att behov av gas verkligen finns. För investeringskostnaden är helt klart så stora att man inte har råd att chansa på att Europa sen inte kommer att köpa gasen.

Energifrågorna blir bara viktigare och viktigare och är nu en säkerhetspolitisk fråga, därför har man också börjat diskutera dem i NATO. Men de har ju också en inverkan på miljön. Därför diskuterade vi det på eftermiddagen med bland annat miljöorganisationen Bellonas ordförande Fredrik Hauge som höll ett jättebra föredrag. Men det kanske jag skriver mer om imorgon. Nu iväg till ambassaden!

Självständighetsfirande i Oslo

Det har varit så intensivt program att jag inte hunnit posta något på bloggen. Imorse då jag vaknade så låg min dator upp och ned på golvet. Jag funderade på vad som hänt och förstod att jag somnat med datorn i famnen på natten och tappat den i golvet. Men eftersom min 2,6 kilos laptop just väger 2,6 kilo och känns som den har pansar runt sig så höll den ihop bra. Igår kväll firade vi självständighetsdagen. Esa från socialdemokraterna och Päivi från Centern och jag som är de enda deltagarna från Finland så smög oss ner till rummet under en paus före middagen för att dricka en snaps, hålla tal och spela Sibelius Finlandia. Senare på kvällen efter middagen så deltog både amerikaner, norrmän och svenskar i vår alternativa bal på Esas enkelrum. Kul blev det.

Chatham House rule

Då den Coleen Graffy från amerikanska UD skulle tala på konferensen så bad hon att all bandningsutrustning skulle stängas av. Rolf Ekéus föreslog då där han satt med Pär Stenbäck att man kunde ha Chatham house regeln. Jag drog på läpparna ordentligt då jag tittade på Stenbäck men det var inte så många andra som förstod det lustiga. Men ett lustigt sammanträffande att Pär Stenbäck var i rummet då var det. : )

Dag 2: Bridging the gap

Dagens tema för konferensen var “Bridging the gap”, för att dels sätta fingret på varför det blivit ett glapp men också för att komma fram till hur man kan överbygga det. Som talare fanns bland annat Sveriges tidigare ambassadör i USA, Rolf Ekéus, Pär Stenbäck samt Coleen Graffy som ansvarar för relationerna till Europa i det amerikanska utrikesdepartementet.

Den sympati som USA fick i och med terrordåden den 11 september 2001 svepte förbi snabbt då USA både gick snabbt fram gentemot Afghanistan (då med starkt stöd av många länder) och sedan Irak (med ett litet stöd). Problemet få man gick fram så snabbt var att man sidsteppade de befintliga kanalerna av dialog över Atlanten. Det skapade ett glapp genom att många som såg det som arrogans från USA:s sida över att man hävdade att man kunde lösa alla problem själv.

Då man gick in i Afghanistan och Irak så trodde man att man skulle kunna lösa det snabbt. Men det kunde man inte vilket blev en mycket tuff lärdom. Man trodde att man själv kunde lösa alla problem vilket var naivt då det visade sig vara otroligt svårt att sedan bygga demokrati och skapa stabilitet. Thomas Ries, chef för utrikespolitiska institutet i Sverige konstaterade att vi har kraft att ta bort vem vi vill från makten men vi har inte kraften att bygga upp något nytt, i alla fall inte på det sättet man nu försökt.

Därför måste man nu ändra strategi vilket USA också nu har gjort. Man satsar nu betydligt mycket mer på ”public diplomacy” och för att också få ett gemensamt språk att tala. För som Coleen Graffy från utrikesdepartementet konstaterade: Hur skall man kunna föra en dialog om man inte förstår vad varandra säger. Det hon syftade på var att man i USA inte alls följer med vad som sägs i Europa eller någon annanstans i världen bland allmänheten. Bland annat för Kyotoprotokollet så fick Georg Bush mycket kritik i Europa där man kallade honom the Toxit Texan medan man inte alls såg den kritiken i USA. Det här har resulterat att alla viktigare ambassader som USA har i Europa varje morgon klipper ut huvudartiklarna som kan vara av intresse och man sätter ihop alla Europas tidningar till en sida som kan läsas så att den amerikanska administrationen enkelt skall kunna följa med vad som sägs i the Daily telegraph, El pais eller Le Monde.

En sådan här konferens bland unga politiker gör också att man ökar kunskapen om Norden för amerikanska unga politiker och vice versa.

Den transatlantiska dialogen har startat

Första riktiga dagen av konferensen Transatlantic dialogue är till ända. Det har varit en lång dag som belyst mer de traditionella kontakterna mellan USA och Norden. Det känns redan som man varit här en vecka. Så lång var den första dagen som började med föreläsningar med USA:s ambassadör i Norge Benson K. Whitney, USA:s tidigare ambassadör i Jon Doyle Ong, och fortsatte med besök i Stortinget och träff med Stortingets vicetalman Carl I Hagen, tidigare partiordförande för Fremskrittspartiet (Norges näst största parti) och avslutades med ett besök i USA:s ambassadresidens och mingel med USA, Sveriges och Finlands ambassadörer och andra inbjudna gäster som tangerar konferensen här.

Igår diskuterade vi tre saker mest: Nato, Kyotoprotokollet och Irak. Natos framtida roll kommer tangeras mer under veckan. Diskussionerna om Irak var dock mycket intressant och jag talade på kvällen med en ”rock-ribbon republican” som konstaterade att han trodde att Irak skulle ha gått bra, men att situationen nu är en helt annan. Den tanke som kastades fram om Irak i Financial Times för en vecka sedan, att de fredsbevarande uppdragen där skulle tas hand om av ex. Polen och Turkiet istället bara för att de inte skulle vara amerikanska, fick inte så mycket stöd igår. För problemet är mellan Shia och Sunnimuslimerna, om USA drar sig ur så kommer man slå ihjäl varandra där. Redan nu ser vi att tiotusentals mister liver varje månad i Irak. Vem skulle få skulden om de amerikanska trupperna drar sig ur Irak och man lämnar landet i kaos och folkmorden fortsätter. Det är nog inte så svårt att veta vem som får skulden konstaterade jag och tittade på norrmännen som nickade. Det är såklart Bush som kommer få skulden konstaterade vi.

Just det gör Irak otroligt problematiskt. Den amerikanska truppnärvaron kommer antagligen att minska till under 75 000 efter nästa amerikanska presidentval men man vill inte enkelt dra sig ur direkt eftersom då kommer man att göra det som förlorare.

Imorgon fortsätter programmet med tal av bland annat Pär Stenbäck, Rolf Ekéus, Thomas Ries. Konferensen håller på tills lördag morgon med 32 deltagare. Ena hälften från USA och andra hälften från Norge, Finland och Sverige.

Niinistö riksdagsvalskandidat

Idag skriver YLE:s internytt att Sauli Niinistö ställer upp i rikdagsvalet. Det är säkert klokt att göra det med tanke på hur mycket röster han fick och hur bra val han gjorde i presidentvalet men inte är det helt oproblematiskt för Samlingspartiet som parti. Jyrki Katainen som är en sympatisk och kunnig politiker tas inte på allvar av alla i Samlingspartiet. För en tid sedan så ville en majoritet av Samlingspartiets riksdagsgrupp att Sauli Niinistö skulle bli deras statsministerkandidat istället för Katainen. Det undergräver Katainens position i partiet och gör troligen att det kommer bli en hel del friktion i Samlingspartiets organisation den närmaste tiden.

Ny månad

Tänk så tiden går snabbt. Nu är det ny månad igen, men det är samtidigt skönt med december. Det är en lite lugnare månad. Imorgon har vi årets sista förbundsstyrelsemöte med SU. Vi kommer vara i Grankulla samtidigt som SU i Nyland då kommer ha Lokalavdelningsutbildning som samlar drygt 10 LA-aktiva från Nyland. Då kommer också den nya lokalavdelningshandboken, som Krista och Emma har arbetat mycket med, lanseras. Aktiviteten i lokalavdelningarna är på väg upp, vilket är jätteroligt. Överlag så känns det som det nu är vind i seglen för SU. Den senaste månaden har SU nästan fått 50 nya medlemmar! Så många nya medlemmar har vi inte fått på en månad på väldigt länge. Det känns naturligtvis jätteroligt. Det är nog ett resultat av den nya verksamheten och politiken som SU fört och att vi har synts och hörts rätt mycket. Samtidigt så är det så fantastiskt många duktiga som jobbar inom rörelsen och som har jätteroligt tillsammans då vi gör politik. Framförallt så är alla på kanslierna så jätteinspirerande nu att det känns jätteroligt att det blir riksdagsval. : ) God natt!

SU:s julkalender

Idag hade SU:s julkalender premiär och den kommer nu 24 dagar framöver presentera SU:s riksdagsvalskandidater på SU:s hemsida. Mycket fin kalender. Så titta in på SU:s hemsida varje dag.