Feministiskt initiativ

Idag var jag i Slaget efter tolv med Aija Salo och Annika Lapentie och diskuterade Feministiskt initiativ, ett initiativ av de politiska ungdomsförbunden om att få upp mer feminism och jämställdhetsfrågor på den politiska agendan. Diskussionen i slaget efter tolv blev dock istället mer att handla om varför man ens samarbetar då man inte tycker likadant om kvoteringar eller om att fackens förtroendemän skall ha tillgång till lönestatistiken än om själva saken, vad man skall göra. Det var synd. För debatten gav nu inget nytt eller mer värde utan handlade mest om varför de etablerade partierna samarbetar om femistiskt initiativ om inget händer.

Jämställdhetsarbetet går långsamt och jag vill gärna skynda på det, det vill alla som är med i feministiskt initiativ, men för att man inte kan enas om alla modeller och tillvägagångssätt så kan man ju inte slänga yxan i sjön och säga att det är lika bra att strunta i allt arbete om man inte kan enas om kvoteringar.

Jag är emot kvoteringar men är feminist ändå. Hela ideen med feministiskt initiativ var ju att för oss som tycker är viktigt med jämställdhet inom partierna att få upp det på agendan eftersom inte alla medlemmar i de olika partierna tycker att det är viktigt. Låt vara att den minst gemensamma nämnare inte är så stor. Men bara att det diskuteras i sig är bra och gör att man får mer medvetenhet och drivkraft i dessa frågor.