Dag 15-16: Vancouver, Kanada

Vi steg upp tidigt på morgonen för att åka till Vancouver med morgontåget. Det går bara ett tåg per dag till Vancouver. Det heter Amtrak Cascades och det blev en upplevelse vi sent kommer glömma. Personalen var tydligen inte vana med passagerare utan var snarare vana med att räkna får och örnar längs strcäkan. Då vi denna gång var fullsatta var personalen helt i upplopp. Man får inga platsbiljetter då man bokar utan de skriver personalen på tåget sedan ut. De fyra konduktörerna i tåget som bara hade tre vagnar (varav en var restaurantvagn) hade det stressigt och skällde ut varenda passagerare som hade frågor. Lappan där det stod vilken plats man skulle ha skulle man sätta upp under bagagehyllan. Eftersom de flesta i tåget inte var så vana med att åka tåg (eller amerikanska tåg) frågade naturligtvis varför inte personalen kunde visa hur man skulle göra. -"Jag har väl inte tid att springa runt och sätta upp sånt här". Fyra konduktörer på 80 passagerare gör nog att man får högt blodtryck. Istället sprang de runt med sina walk-o-talkies och ropade var varandra höll hus. -"Rick, var är du nu, jag är i vagn 3?", -"Anne, jag är i vagn 2". Men ibland blev det lite mindre konduktörsspring och det var då konduktören för tionde gången skulle berätta var man kunde se örnar längs sträckan.

Jag som brukar tycka att VR:s konduktörer är sura. De är glada i jämförelse med Amtraks. Det kom upp ett par pensionärer i vagnen och så sa konduktören: "-Det finns inga platser så ni får sitta i snackbaren istället" sa konduktöre. -"Vi har ju betalat för platserna, så varför skickade ni upp oss om det inte finns platser" sa, med all rätt, pensionärerna. -"Ska ni med tåget eller inte? I så fall är dt snackbaren som gäller" svarade konduktören som tydligen hade en jobbig dag.

Hur Amtrak får ekonomi i tåg med två vagnar och 6 personer i personalen så var för mig och Peter en gåta men det finns säkert förklaringar till det också. Personalen i USA är ofta väldigt trevlig, men mitt i allt, så möts man av de mest konstiga uppläggen på saker och ting. Exempelvis, människor istället för rödljus, vid vägarbeten, som säger då man får köra och inte köra då ett körfält är stängt. Liksom personalen som i olika butiker kör hissen upp och ner. Då talar vi inte om några lyxbutiker utan helt vanliga, kanske under medelklass. Men det håller säkert arbetslösheten nere, och det är ju bra. ; )

Här lite bilder från Vancouver:


Amtrak till Vancouver


stadsdelen Gastown i Vancouver


Gastown


I Gastown så finns en klocka som drivs med ångkraft och som pyser varje halvtimme


Vi åkte ut till Granville Island för att besöka ett modellmuseum, ett glasblåseri och ett bryggeri


Där fanns en av Vancouvers marinor


Inne i modellmuseet fanns en enorm modelltågbana.


Dessutom massor med båtmodeller. Som gamla modellbyggare var det kul att känna nostalgin


Granville Island


Efter allt gående blir man törstig och vi provade på öltesting på ett bryggeri. Jag tyckte alla öl utom en smakade som svensk öl så betyget blev inte så högt. Koff har helt klart en marknad i Vanocuver


I hotellet fanns en karta där besökare kunde sätta nålar


Följande dag besökte vi vetenskapsmuseet i Vancouver


Här framkallar vi hydrogen som gör att älgen snurrar runt


Den dansande älgen


Bostadshusen i Vancouver var av modell större, i alla fall på höjden


Men mitt inne i allt så fanns små trähus


Downtown Vancouver


Sista bilden från dagen i Vancouver. Sen stack vi ner till Seattle igen