Slutdestination: Bagdad International

Jag sitter nu på Dallas flygplats och väntar på ett flyg som skall ta mig hem till Finland igen. I samma terminal sitter dryga hundra amerikanska soldater som istället har Bagdad international som slutdestination på sina bording pass. Det känns overkligt och surrealistiskt att se soldater sändas iväg i krig genom en gate som draperats i stjärnbaneret och banderoller med orden: We support our troops. Jag vet inte alls hur jag skall bemöta soldaternas ansiktsuttrycken. För trots att det inte är soldater från mitt land så känner man sig som medmänniska ändå oerhört tom och gripen då man ser soldaterna sitter och omfamnar sina flickvänner och i många fall säger farväl till sina barn. Några av dem som går igenom porten kommer antagligen inte komma tillbaka och det är just den känslan som sätter en kuslig och så gripande stämning i hela terminalen.

Man har blivit så avtrubbad av teven att det är först då man ser det som man verkligen förstår hur fruktansvärt krig är och då är ju detta ingenting mot vad som händer nere i Irak och på många andra platser i världen. Fred på jorden (hur naivt det säkert låter) får aldrig sluta att vara slutmålet för allt politiskt arbete.

Jag demonstrerade tillsammans med 300 andra personer mot kriget i Irak några månader innan USA gick in i Irak. Men då kriget desvärre ändå blev ett faktum så ändrade utgångspunkten samtidigt totalt. Jag förstår inte de människor som nu bara säger; "vad var det vi sa" och "så här visste vi att det skulle gå" och som sedan bara rycker på axlarna. Trots att kriget inte går enligt de amerikanska planerna så måste man ändå på alla sätt som man kan stöda deras försök att få ett mer säkert Irak. För ett amerikanskt tillbakadragande av trupperna (som också många européer gärna skulle vilja se) skulle antagligen bli fruktansvärt. Inte helt osannolikhet är att det blir inbördeskrig och ett blodbad mellan Sunni och Shiamuslimer och vi har miljoner av flyktingar på ström. Flyktingar som inte tar sig till USA utan till kontinenten närmare. Nämligen Europa. Då går det inte att säga att det var amerikanerna som startade det här och måste ta hand om det. Med miljoner flyktingar knackande på vår (Europas) dörr så gör oss också involverade.

Vi har ingen beredskap i Europa för olika scenarior som skulle kunna inträffa i och med ett snabbt amerikanskt tillbakadragande. Det gör Europa sårbart och det gör att Irakfrågorna också borde få högre prioritet i EU. För bara Turkiet är mellan Irak och Europa. Irak är inte längre bort än så.

De amerikanska soldaterna åker därför iväg på ett mycket viktigt jobb. Lyckas de skapa ordning och stabilitet i landet så är det en fantastisk sak. För trots att jag hela tiden var emot kriget så måste vi också vara involverade i det mer. För fast vi inte var med och startade så är det nog en uppenbar risk att vi nog ändå får vara med och betala priset. Hur högt priset blir beror nu på soldaterna som nu lyfter här från Dallas med destination Bagdad international.