Dag 18-19: Seattle, en härlig stad

Två hela dagar i Seattle var inte så dumt. Denna stad påminner mycket om det nordiska. En stad med klimat som vi själva är vana med och som var jättelätt att orientera sig i. En stad som grundades för endast 150 år sedan och dit många norrmän och svenskar kom. Än idag så flyger SAS till Seattle från Köpenhamn något som också Finnair tidigare gjort. Seattle blev den dagen som vi kom att tycka bäst om. I det intima livet i stadsdelen Belltown mellan Downtown och Seattle Center fann man sig rätt hemma med konstgallerier, små affärer, restauranter och skivbutiker. Vi har köpt ca. 100 skivor tillsammans jag och Peter på den här resan. Men de är halva priset här mot hemma. Jag har också köpt en hatt, som man ser på någon bild här nere och så har vi köpt nya skor i Vancouver och Seattle. Snart bär det hemmåt men här kommer bilder från Seattle:


Spaceneedle i Seattle, byggd till en världsutställning i Seattle


En skivbutik som vi hittade. En av många.


Trådbussar är mycket vanliga i San Francisco, Vancouver och här i Seattle


En av stans poliser diskuterar med vår stadsdels ledighetskommitté


Vi åkte monorail från Seattle center till downtown


Den största motorvägen som skär igenom norra Seattle


Monorailen


En av otaliga vägmaskiner som behövs för att hålla vägarna i skick. Istället för asfalt så används betong i högre grad för motorvägar och maskinerna som lägger dessa saknar motsvarighet hemma hos oss.


Spaceneedle i Seattle Center


En morgon åkte vi på utflykt till Boeings flygplansfabrik i Everett, norr om Seattle. Där poserar Peter framför en motor som finns på det flygplan som vi åker med hem: Boeing 777


Man kan köra in vår lilla PT cruiser bil i den här motorn. Motorn kan ge 100 000 punds dragningskraft. Det gör att det räcker för att planet fullastat kan flyga, starta och landa med endast en av planets motor om det skulle behövas. Det är ett krav från myndigheterna om man skall få gå i trafik över Atlanten eller Stilla Havet


Vi tittade in i en kabin som görs för den nya Boeing 787 Dreamliner som kommer rullas ut nästa söndag den juli (7), åttonde (8), nollsju (7). Det är en häftig maskin för oss flygplans och miljövurmare som tycker om att flyga. Planet byggs till hälften i komposit vilket gör att den drar 40 % mindre bensin per passagerare än en jumbojet och 20 % mindre än det planet som vi åker nu till och från USA, 777, som just nu är den bensinsnålaste och det mest miljövänliga planet på marknaden. 880 plan av 787 är beställda, om man är snart klar med den första. Då man kommer upp i produktionen skall man kunna leverera en var tredje dag. Delarna till planet kommer från 20 olika länder och att sätta ihop den på det löpande bandet i Everett kommer ta cirka 5 dagar


Concorden, som nu är pensionerad. Läs texten. Snabb som blixten. Synd att man inte fick prova på att åka den


Några 777:ar som väntar på att levereras. Bland annat en Air France 777-328:a. Vi kommer åka 777 hem från LAX och vi hoppas nu att det är en 328 modell istället för en 228 som vi åkte hit. 328:an är något större. ; ) Planen byggs på andra sidan motorvägen och flyttas över kl. 2 på natten. Som guiden konstaterade. Man vill inte göra det mitt under rusningstrafik då någon sitter fast med en Volksvagen då man kör över med en 777:a med en Rolls-Royce motor på 15 ton hängande ut över körbanan. Planen kostar ca. 270 miljoner dollar styck och då levereras de med motorer, därck, aircondition och cruisecontrol. ; )


Seattle har mycket nordiska rötter och det finns ett museum med rötterna från Norden som tema. Här har tydligen en Österbottning öppnat en krog med namnet Pampas... ; )


Downtown Seattle


Seattles kända Pike Market


En skulptur nära hamnen i skulpturparken


En ballongförsäljare i Seattle center


En hund som fått en ballong


En gris, en av många i the Pig parade. Olika grisar, olika målade på samma sätt som Cow Parade som turnerat i Europa

Dag 17: Vancouver - Seattle (Bildfri dag)

Idag orkade jag inte ta så mycket bilder så det får bli en bildfri dag. I Vancouver så träffade vi en kväll några finländare från Tammerfors. De satt brevid oss på en Restaurant och jag hörde att de talade finska. De tittade på oss också för att vi talade svenska. Så jag talade lite med dem innan de gick. Det var en kille som jobbade i Seattle och hans flickvän och mamma som bara besökte Vancouver. Men kul att träffa lite finländare efter två veckor utan nordisk kontakt.

I e-postboxen fanns ett e-post av American Express och jag undrarde var det gällde. De skrev att de noterat att jag använt kortet i Lake Tahoe där det är enorma skogsbränder just nu och 300 hus slukats av elden som bekämpas av 1500 brandmän. De undrade om jag var ok och behövde någon hjälp. Samma kväll hade mamma ringt på mormors uppmaning för att frågat om vi var ok eftersom det var bränder nära San Francisco. Men vi var redan i Vancouver så jag kunde lugna alla. Vi uppskattar omtanken men blev väldigt överraskade över att ett kreditkortsbolag hör av oss för att fråga om vi är ok eller behöver hjälp. Vi som trodde att: Jaha, nu har vi använt kortet för mycket på för många orter fick en trevlig överraskning.

Nu är vi åter i Seattle där vi ska vara 3 dagar och bland annat besöka flygtillverkaren Boeings enorma fabrik, innan vi flyger ner från SEATAC till Los Angeles och är en dag innan flyget till Finland via Paris går tillbaka.

Vädret då: Idag är första dagen då det är riktigt mulet. Imorgon ska det bli sol igen... Men vi har haft otrolig tur med vädret. Det har varit mycket oväder i USA men vi har haft sol varendaste dag -utom idag. Härligt.

Så vi mår bra... Men börjar få hemlängtan. Antar att det är ett ganska bra tecken då vi nu varit borta i snart tre veckor. Mer bilder kommer säkert imorgon igen, då vi kanske uppdaterar bloggen på nytt om vi hinner.

Dag 15-16: Vancouver, Kanada

Vi steg upp tidigt på morgonen för att åka till Vancouver med morgontåget. Det går bara ett tåg per dag till Vancouver. Det heter Amtrak Cascades och det blev en upplevelse vi sent kommer glömma. Personalen var tydligen inte vana med passagerare utan var snarare vana med att räkna får och örnar längs strcäkan. Då vi denna gång var fullsatta var personalen helt i upplopp. Man får inga platsbiljetter då man bokar utan de skriver personalen på tåget sedan ut. De fyra konduktörerna i tåget som bara hade tre vagnar (varav en var restaurantvagn) hade det stressigt och skällde ut varenda passagerare som hade frågor. Lappan där det stod vilken plats man skulle ha skulle man sätta upp under bagagehyllan. Eftersom de flesta i tåget inte var så vana med att åka tåg (eller amerikanska tåg) frågade naturligtvis varför inte personalen kunde visa hur man skulle göra. -"Jag har väl inte tid att springa runt och sätta upp sånt här". Fyra konduktörer på 80 passagerare gör nog att man får högt blodtryck. Istället sprang de runt med sina walk-o-talkies och ropade var varandra höll hus. -"Rick, var är du nu, jag är i vagn 3?", -"Anne, jag är i vagn 2". Men ibland blev det lite mindre konduktörsspring och det var då konduktören för tionde gången skulle berätta var man kunde se örnar längs sträckan.

Jag som brukar tycka att VR:s konduktörer är sura. De är glada i jämförelse med Amtraks. Det kom upp ett par pensionärer i vagnen och så sa konduktören: "-Det finns inga platser så ni får sitta i snackbaren istället" sa konduktöre. -"Vi har ju betalat för platserna, så varför skickade ni upp oss om det inte finns platser" sa, med all rätt, pensionärerna. -"Ska ni med tåget eller inte? I så fall är dt snackbaren som gäller" svarade konduktören som tydligen hade en jobbig dag.

Hur Amtrak får ekonomi i tåg med två vagnar och 6 personer i personalen så var för mig och Peter en gåta men det finns säkert förklaringar till det också. Personalen i USA är ofta väldigt trevlig, men mitt i allt, så möts man av de mest konstiga uppläggen på saker och ting. Exempelvis, människor istället för rödljus, vid vägarbeten, som säger då man får köra och inte köra då ett körfält är stängt. Liksom personalen som i olika butiker kör hissen upp och ner. Då talar vi inte om några lyxbutiker utan helt vanliga, kanske under medelklass. Men det håller säkert arbetslösheten nere, och det är ju bra. ; )

Här lite bilder från Vancouver:


Amtrak till Vancouver


stadsdelen Gastown i Vancouver


Gastown


I Gastown så finns en klocka som drivs med ångkraft och som pyser varje halvtimme


Vi åkte ut till Granville Island för att besöka ett modellmuseum, ett glasblåseri och ett bryggeri


Där fanns en av Vancouvers marinor


Inne i modellmuseet fanns en enorm modelltågbana.


Dessutom massor med båtmodeller. Som gamla modellbyggare var det kul att känna nostalgin


Granville Island


Efter allt gående blir man törstig och vi provade på öltesting på ett bryggeri. Jag tyckte alla öl utom en smakade som svensk öl så betyget blev inte så högt. Koff har helt klart en marknad i Vanocuver


I hotellet fanns en karta där besökare kunde sätta nålar


Följande dag besökte vi vetenskapsmuseet i Vancouver


Här framkallar vi hydrogen som gör att älgen snurrar runt


Den dansande älgen


Bostadshusen i Vancouver var av modell större, i alla fall på höjden


Men mitt inne i allt så fanns små trähus


Downtown Vancouver


Sista bilden från dagen i Vancouver. Sen stack vi ner till Seattle igen

Dag 14: Bye bye San Francisco - Seattle here we comes

Här kommer lite bilder från Seattle dit vi kom på måndagen och som vi skall lämna redan på tisdag. Men vi kommer tillbaka hit igen. Här kommer lite bilder av de många som vi tagit. Jag har bara 12 gb ledigt på hårddisken till datorn. Så det finns ca. 4000 bilder där från resan. ; ):


Peter fångade en US airways A320 (eller kanske en A319) på bild.


Vi flyger över San Francisco


Ett containerfartyg på väg in i Ouklands hamn


Vi flyger in över "Pacific Northwest" i vår Alaska Airlines MD-80 (blev ingen B737-400 som vi trodde). Piloten var otroligt trevlig och talade nästan var tionde minut om vilka sevärdheter som fanns ute i landskapet nedanför. It is a fantastic day sa han och var helt lyrisk. Lika lyriskt följde vi med guidningen. På planet träffade vi också en herre (Steve) från Minneapolis som jobbat tre år (från 1958-) i Stockholm som engelska lärare och talade perfekt svenska. Han tyckte att någon talade skandinaviska och kom och började tala med oss. Ni talar så bra engelska sa han och tyckte att det var bra att vi började tidigt i skolan med engelskan. Sen lutade han sig mot grannen och fråga: So, how is your swedish? ; ) Han var med i en skandinavisk klubb i Minneapolis


Inför landningen på Seatac så flög vi in över Seattle


Seattle, en vacker stad


Seattles flygmuseum. Boeing är grundat i Seattle (även om huvudkontoret nyligen flyttades till Chicago) och har därför massor med flyghistoria. Vi flög över museet där de har en Concorde, bland annat


Seattle


Vi var och åt Fish and Chips till Ivars, en restaurang grundad av Ivar Haglund från Norge. Den bästa fish and chips i världen, enligt dem själva. Och visst var den god!


Efter det tog vi en båtutfärd till en ö utanför Seattle. Den tog 35 minuter enkel väg


Möte med annan färja


Seattle från båten


Olympic Mountains från båten


Mount Rainier syns bakom kranarna


Jag


Peter


Båten vi åkte


Seattle by night

Dag 11-13: Redwoodskogen

Vi är nu på flygplatsen och skall snart åka vidare från San Francisco till Seattle. Så vi passar på att uppdatera på bloggen innan vår Alaska Airlines Boeing 737-400 börjar bordas. I Seattle kommer vi vara en dag innan vi åker Amtrak tåg upp till Vancouver. Igår kväll var vi på bio: Spiderman 3 the IMAX experience. Bilden var lika stor som Cosmonova i Stockholm eller teatern på Heureka i Vanda. Nu ska vi gå till gaten, men här kommer bilder från vår resa upp till Redwoodskogen. Därmed sätter vi punkt för vår 2500 miles bilresa runt omkring i Kalifornien och tar sikte på Washington och Brittish Columbia.


På väg ut mot Highway 1 över Golden Gate bron


Vi stannade och rastade för första gången vid Bodega Bay vid Stilla havskusten


Bodega Bay


Blommar vid Bodega Bay


Vi tankar vid Fort Bragg, halvägs till Redwoodskogarna


Peter äter frukost, svenska pannkakor på en Diner i Eureka nära Redwood nationalparken


På väg ut i Redwoodskogarna


Det högsta trädet, som vi letade förgäves efter, så är 112 meter högt


Vi besökte ett fyrhus i Crecent City


Fyrhuset hade en världskarta där besökare fick sätta en knappnål om man gav en donation till fyren. Vi gav en donation på åtta euro och fick sätta en knappnål och vi var de facto de andra från hela Norden och de femte från Europa som satt en nål där. Det fanns dock en redan från Finland som varit där för två veckor sedan berättade damen som satt där. De kom från insjöfinland.


Ännu en bild på fyrhuset


Vi var upp på en guidad tur i fyrhuset


På väg ner igen från Redwoodskogen


Branta sluttningar var det ingen brist på. Den brantaste var 11%. Notera att man inte använder grader här, utan procent


Vacker strand men havet var rätt kallt ändå. På andra sidan finns Japan


Redwoodskogen


Redwoodskogens slingriga vägar. Peter körde rally i skogen, oftast 45 mph på slingriga vägar. Hemma skulle det bara varit 50 kmh.


Ormbunkarna låg tätt inne i skogen


Träden skymde det mesta av ljuset ner i marken.


Vi övernattade på ett hotell som hette Benbow Inn som var mycket trevligt


"Bilskrället" som vi efter ett tag började kalla den då vi tyckte motorn var för sur så blev rätt skitig innan vi lämnade tillbaka den. Ingen off-road var det. Men vi var nog på gränsen till det hela tiden på alla kostigar vi har kört på


Vi letade efter trädet man kunde köra igenom en hel dag i skogen. Utan att hitta den. Sen då vi körde ner så såg vi en stad som hette Legett och där fanns Drive-Thrue trädet vi letat efter. Den finns nedanför själva Redwoodskogen


Peter körde säkert igenom trädet...


...Som inte var så litet


Vi var på en vintur på en vingård i Russian Valley


Vintunnorna på lagring. Det mesta vinet lagrades på ekfat från Frankrike.


Åtta dollar betalade vi för att komma in och se detta. Såg ut som någon stuckit ett hål i trädgårdslangen. Det var verkligen inte speciellt häftigt om man har sett geysrarna på Island. Den fanns bakom ett plank och efter att vi varit där förstod vi att planket inte behövde vara högt då geyserna inte ens blåste hälften av vad vi kan få upp vår trädgårdslang till.


Old Faithful


Väl på väg tillbaka till San Francisco så hamnade vi i vår riktiga första bilkö. Fyra filer åt vardera håll som stod still. På grund av att det hade varit en stor NASCAR tävling i närheten


Dessutom tar lastbilarna en hel del plats


På väg in över Golden Gate bridge som vi körde över tre gånger. Då man kör in i San Francisco så kostar den fem dollar. Då man kör ut ingenting


Äntligen hemma på vår gata: Lombard street. San Francisco blev vår utgångspunkt. Tre gånger var vi där och det var alltid skönt att komma tillbaka. Men nu lämnar vi San Francisco och kommer sedan flyga ner direkt till Los Angeles från Seattle

Trevlig midsommar!

Jag vill önska alla en riktigt trevlig midsommar! Skulle gärna vara hemma på midsommar men ni får äta en extra potatis, sillbit och ta en extra snaps för mig då jag är borta. Glad midsommar!

Dag 10: Alcatraz och SFMOMA

Hela dagen i San Francisco. Vi hade redan köpt biljetter till Alcatraz för att vara säkra på att komma dit. Förväntningarna var kanske lite för höga, för vi blev lite besvikna. Men det är intressant att ha varit där. Däremot blev besöket på San Francisco Museum of Modern Art en trevli upplevelse. Ett mycket fint museum om än mycket mindre än MOMA i New York. Vi har också passat på att gå i skivbutiker under dagen och checkade ut från den sista skivbutiken 21:58 ikväll. Den stängde kl. 22. Men kul att bläddra bland gamla och ny skivor.

Dagens bilder:


På väg ut till The Rock


Alcatraz (som betyder pelican på spanska) i sikte


På ön


Fyrtornet på Alcatraz


"Broadway" som cellkorridoren kallades bland fångarna.


De tusentals trutarna levde (desvärre) alla i friheten


Brandstationen hade fullt upp med en brand på Treasure island mellan San Francisco och Oakland men flaggorna är på halvstång i sorgen efter den stora olyckan då 9 brandmän miste livet samtidigt då ett tak rasade in då man sökte igenom en möbelfabrik som stod i brand i östra USA.


SFMOMA - San Francisco Museum of Modern Art


Stadens mycket branta gator


På vägen hem till motellet togs denna bild ut mot bukten

Imorgon sticker vi kl. 8 upp längs Highway 1 mot Eureka och Redwoodskogarna. Där vi sedan blir en dag innan vi åker ner via Winecountry och gejsern Old faithful och kanske stannar på NASCAR-tävling innan vi är nere i San Francisco igen på söndag. Då skall jag försöka uppdatera bloggen igen med bilder från Redwoodskogen. Men medan vi är där fungerar antagligen varken våra telefoner eller vårt internet alls. Ha en riktigt trevlig midsommar där hemma! Vi skulle gärna vara med och fira midsommar där!

Dag 9: Resan fortsätter från Lake Tahoe tillbaka till San Francisco

På morgonen bestämde vi på frukosten hur vi skall lägga upp resten av resan. Istället för att som vi tänkt, återlämna bilen på torsdagen och flyga upp till Seattle så bestämde vi oss att hyra bilen 4 dagar till för att fortsätta upp längs Highway 1 över Golden gate och upp till Redwoodskogen. Men vi hade redan biljetter köpta till Alcatraz (som var slutsålt senaste söndagen) att vi ändå måste åka till San Fransisco. Det gjorde vi genom att köra ner via Sacramento, delstatens huvudstad, där vi också gjorde ett stopp.


Vi hade tänkt hyra en kajak i marinan, men det var både dyrt och blåsigt, så vi bestämde oss att köra ifrån Lake Tahoe istället


Lake Tahoe


Sacramentos och delstatens Capitolium


Delstatens kongressal. I kongressen sitter 80 ledamöter på två årsperioder


Senaten där 40 ledamöter sitter i fyra årsperioder. I både kongressen och senaten har demokraterna makten


Men guvernören är republiken även om hans fru är demokrat. Det gör att Californiens Governator Arnold är ganska i mittenfåran politiskt


Efter att kört från Sacramento och kört vilse två gånger och sedan till sist kommit igenom Wine country så skymtade Golden Gatebron


Och väl på andra sidan var det bara att betala. 5 dollar kostade det att köra över. Sedan var det bara raka in till vårt motell

Framme i Lake Tahoe med rekordbillig och rekorddyr bensin i tanken

Då var vi framme i Lake Tahoe efter att ha varit två dagar i nationalparken Yosemite. Bensinen som tog oss till Yosemite var resans billigaste hittils: 3,19 dollar för en gallon. Men på vägen dit behövde vi tanka den dyraste hittils (3,64 dollar) för att inte få soppatorsk och bli strandade i bergen på väg mot Lake Tahoe. Men trots dyraste bensinen så är den ändå halva priset mot vad den är hemma. Dessutom finns motell i varje knut och varje liten håla vilket gör att man hittar billig övernattning som ändå är förvånadsvärt bra. För 70 dollar får man ett bra rum på ett motell.

Men vi har haft ganska mycket tur. Vi har egentligen inte bokat något alls på förhand utan bara utgått att det finns rum. Därför höll det på att skita på sig rejält då vi kom till Yosemite nationalpark. Inga rum alls fanns i hela dalen och vi blev tvungna att köra 1 timme söderut för att få ett rum. Men i övrigt har det gått bra. Yosemite var underbart och vi kommer lägga upp bilder därifrån då vi vaknar imorgon. De kommer läggas in under detta inlägg eftersom vi lägger upp lite bilder från varje dag som gått. Vi har inte kunnat göra det då varken internet eller telefoner fungerat speciellt frekvent. Så vi försöker göra det som hittils. Uppdatera ca. var tredje dag. Och till er som varit oroliga då sms inte gått fram så är allt bra. Men ute i skogen där vi varit ganska mycket så finns aldrig täckning, utan endast vildmark. ; ) Och jag har till och med överlevt min björnskräck ; )

God natt från Lake Tahoe!

Dag 8: Bilder från resan från Yosemite till Lake Tahoe

Idag startade vi dagen med att åka söderut i parken för att se 2000-år gamla träd och gå på en 7 kms promenad i parken. Sedan gick färden via genom hela parken och mot Lake Tahoe via Mono Lake, en saltsjö som bildats efter ett meteoritnedslag.


I parken går hybridbussar som tar dig runt så att man kan lämna bilen. Bussarna är gratis


Framme i Yosemites norra delar där det finns 2000 år gamla träd


Träden är stora men ändå så sköra att de är svåra att köra ut ur skogen och dessutom svåra att använda till något då de är så mjuka. Det gjorde att man inte högg dem på 1800 talet och att de nu finns kvar


Tunnelträdet


Två träd som växt ihop och som kallades A faithful couple


Ett träd modell större


El Capitan


Yosemite


Yosemite


Populärt att rasta


Höga höjder fick bromsarna att gå heta ner från nationalparken


Inga säkerhetsräck finns, trots skyhöga stup


På väg mot Lake Tahoe


Långa raka vägar och sluttningar höll på att ge oss soppa torsk. Det är inte så nära mellan bensinstationerna som man tror


Framme i Lake Tahoe

Dag 7: Ut till vildmarken och nationalparken Yosemite

Dag 7 på resan körde vi ut till nationalparken Yosemite. Ut först över fyrfils motorvägen över Bay bridge och vi körde fel direkt i Oakland. Men redan efter 20 miles så lättade trafiken och vi kunde ta ut på de vackra små landsvägarna istället. Mycket skönare att köra i lugn och ro än att kriga med bilar på motorvägen, trots att motorvägen nog är betydligt snabbare. Vilket i sin tur betytt att våra tidsplaner för bilresorna så gott som aldrig hållit.

Nationalparken Yosemite var otroligt vacker. I Finland och Norden har vi också vackra nationalparker och vacker natur. Se bara på Ålands skärgård också. Men det blir ändå inte av att besöka våra nationalparker så ofta. Inte vet jag, kanske de är för nära. Men man borde säkert besöka dem oftare. För Yosemite var otroligt vackert. Dessutom är det så lättillgängligt med vägar och övernattningsmöjligheter. Alla hotell i dalen var uppbokade så vi hamnade åka 1 timme söderut för att få ett rum. Vi hade nog helt otrolig tur att vi fick det, för många hade bokat långt i förtid. Nationalparkerna är välbesökta så här års. Här bilderna från dag 7:


Vi har just passerat Modesto, där vi tankat för 65 Eurocent litern, och stannade till på den öde vägen. Temperaturen i skuggan var 100 fahrenheit och vi konstaterade direkt att det är tur att vi har vatten och att det är tur att vi inte har motorstopp.


Vy över landskapet


Jag har aldrig druckit så mycket som vatten som nu på dagarna. Ändå är det antagligen för lite. Varmt och soligt väder kräver vatten.


En av ingångarna till Yosemite nationalpark, 20 dollar kostar inträdet per bil. Det är giltigt i 7 dagar.


Yosemitedalen


Vi stannade flitigt på vägen ner


Bakom varje krön så gömmer sig alltid en ny dal med ännu vackrare landskap


Vattenfall


Granitklippan El Capitan


Vy över El Capitan


Samma vy fast åt andra hållet


Vårt härbärge till natten


Det skymmer snabbt om natten

Dag 6: San Fransisco

Framme i San Fransisco var vi rätt trötta då vi vaknade. Programmet hade varit så intensivt de första dagarna att man behövde få ta det lugnt en dag utan så mycket program. Vi tänkte därför åka till Alcatraz som enda grej. Men desvärre var hela dagens turer slutsålda så vi gick istället lite på stan och såg den kända piren Fishermans Wharf, en ubåt och ett ångfartyg från andra världskriget. Då man är i en så stor stad som San Fransisco så måste man planera rätt bra vad man ska göra då avstånden är enorma. Men det hade vi inte riktigt gjort. Så vi gick upp och ner för alla backar så länge benen orkade och missade sen också San Fransiscos moderna museum medan de hade öppet. Men vad gör det, det kommer nya dagar. Istället var det skönt att vila lite efter en intensiv start och innan vi skulle resa vidare... Här lite bilder från dagen i San Fransisco:


Vi har vaknat i vårt hotellrum på Geary street. Vi httade ett ett och ett halvstjärnigt hotell mitt i San Fransisco som kostade 70 dollar för ett dubbelrum per natt. Ville man ha delad säng så kostade det 110 dollar. Saken var klar. Dubbelsängen (som dessutom i USA verkligen inte är speciellt liten).


Cable car i San Fransisco


San Fransisco något för spårvagnsentusiasten


Eller Limousineentusiasmen


Vi var ombord på SS Jerimah som var ett transportfartyg för amerikanska flottan under andra världskriget. På dagen som vi var där så var det 63 år sedan den hade kommit fram till Normandies kust för att hjälpa till att landsätta material och fordon på kusterna som intagits en dryg vecka före i operationen dagen D


Fartyget drevs av en förening och ångmotorerna hölls i skick i fartyget. En gång i månaden så kör man med ångmotorerna och det råkade vara då vi kom. Vilken tur. Dessa fartyg masstillverkades och tog i genomsnitt 2 månader att tillverka. Den snabbast tillverkade tog dock endast 5 dagar att tillverka. Något som både jag och Peter hade svårt att tro på.


Vi var också ombord på en ubåt som tjänstgjort under andra världskriget


Peter på ubåten


San Fransisco


På kvällen åt vi på ett ställe som hette Mooses


Då vi gick hem på kvällen togs denna bild på Union Square. Vågar inte fota så mycket på nätterna i städerna. Även om San Fransisco var en stad som kändes trygg och lugn så ska man vara försiktig.

Radioskuggan har lättat och vi har nått San Fransisco

Vi är framme i San Fransisco och sitter nu på en Starbucks och äter frukost och uppdaterar bloggen. Idag blir det Alcatraz och lite lugnare program. För vi har haft fullt upp hittils. Vår bil är nu parkerad i ett garage och får vila hela dagen efter en härlig resa längs Highway 1. Imorgon kommer den dock i användning då vi ska ut till Yosemite och Lake Tahoe. Nedan följer de dagar vi inte har hunnit uppdatera och bilder ifrån dem. Det har varit svårare än man tror att få internet. Men sen har vi ju också kört en väg där inte så många bor på vägen.

Dag 5: Hearst Castle - Big Sur - San Fransisco

En dag då vi steg upp tidigt för att komma med första turen upp till bergen och kråkslottet Hearst caslte. Byggt av mediamagnaten William Randalph Hearst för att hedra sin mamma. Där höll han låda på orten i 30 år. Hade ett eget flygfält och bjöd in hela amerikas societet. Bland annat flög Howard Hughes (flygbolaget TWA:s grundare) och flygaren Charles Lindbergh själva till ranchen nedanför slottet. Helt otroligt slott.

Sedan forsatte vår resa till Big Sur där vi rastade inne i Redwoodskogen. En fantastisk plats. Sedan körde vi vidare till San Fransisco.


Upp över molnen, Hearst Castle på 434 meters höjd hade solsken. Nedanför rådde kompakt dimma. UNDERBART!


Hearst Castle, inte vilket kråkslott som hellst


Neptunepoolen, försedd med vatten från slottets egna vattenkällor och vattenmagasin som höll 60 miljoner liter vatten


Här har bland annat han som spelar Tarzan, simmat. Han hade också varit OS medaljör i simning


Neptunepoolen från ovan, notera molnen nedanför slottet.


Jag och Peter framför poolen


Trevlig trädgård, Hearst hade också närmare 100 djur på sina marker. Bland annat egna isbjörnar i sitt eget zoo


Karaktärshuset


Här samlades Hearst gäster medan han jobbad på dagarna. Också före middagarna så bjöd Hearst här på coctails


Matsalen, inspirerad i gotisk medeltida stil. Hearst satt alltid mitt i bordet och konstaterade på frågan varför han inte sitter i bordsändan som torde vara den finaste platsen att: "Var jag än sitter så är det bordets finanste plats"


Biljardrummet, som skulle varit ett musikrum. Nu är den enda som har med musik att göra en radio. Hearst ägde också många radiokanaler och när han med sina gäster drog sig tillbaka för att spela biljard så ringde han en av radiokanalerna för att de skulle spela biljardmusik. Så längs kusten kunde man höra då Hearst spelade biljard då biljardmusik kom på radion


Tennisbanorna


Inomhuspoolen


Vi fortsatte från Hearst Castle längs den slingriga kusten


Rejäla dräneringsrör. Här kunde man åka vattenrusch då det regnar konstaterade Peter


Havet och den gamle (eller hur är titeln på Hemingways bok?)


Vår lilla bil


Nästa stopp


Tistlar vid Big Sur


Big Sur


Vi åt lunch på Käringsunds campings motsvarighet i Big Sur


Utsikt från Highway 1


Peter och Stilla Havet


Vi betalade 9 dollar för att få åka in på 17 mile drive till Pebble Beach med 5 golfbanor. Här den finanste och dess klocka och ett av klubbhusen.


Framme i San Fransisco. Peter har kört otroligt bra. Jag har läst kartan vilket behövdes då vi körde in till hjärtat av San Fransisco. Jag tänkte inte då jag bokade hotell att centralt inte alltid är så bra då man kör bil. Men in kom vi i mångmiljonstadens hektiska trafik utan en enda skråma. Vi kom dock att tänka på en chaufför som skulle svurit och pekat finger redan då vi närmat oss staden. ; ) Ingen nämnd ingen glömd. Framme hade vi biljetter till en utsåld konsert med Architecture in Helsinki. Då jag sa att vi hade kommit hela vägen från Helsinki för att se dem (ett australiensiskt band) blev de förstummande. ; )

Nu åker vi till Alcatraz! Tack för oss för idag!

Dag 4: Santa Barbara - San Simeon

Vi var sugna på att stanna en dag till i Santa Barbara men staden var helt full och inga hotellrum under 200 dollar fanns att finna. Vid sidan om att det är en populär turiststad (dessutom en dyr sådan) så var det också graduationweekend då Universitetet på orten utexaminerade sina magistrar (eller vad man nu blir där). ; )

Dessutom var vädret dimmigt (som det brukar vara så här års och trots att den säkert skulle försvinna så såg vi våra planer på att paddla och annat gå upp i rök). Istället åkte vi upp till bergen och såg Santa Barbaras mission som spanjorerna anlade för att kristna ursprungsbefolkningen och sedan åkte vi vidare till botaniska trädgården uppe i bergen, ovan dimman och med fullt solsken. Efter det bokade vi rum i ett hotell i San Simeon, 240 miles från Los Angeles och 240 miles från San Fransisco och körde mot motellorten.


Missionen i Santa Barbara


Missionen i Santa Barbaras trädgård där man kunde läsa att den var verksam främst till ockupationen av Kalifornien som amerikanska flottan och armen genomförde. Dagen efter så hörde vi istället om hur Kalifornien "joined" USA. Konstigt att historieskrivningen kan vara så olik på olika orter.


Vi såg en vattenspridare vi borde skaffa hem.


Botaniska trädgården ovan molnen i Santa Barbara


Där fanns också en Redwood sektion


Träden hade ganska stora stammar


Vi lämnar Santa Barbara, en stad som förövrigt är planerad av en och samma arkitekt. Efter en jordbävning så byggdes staden upp på nytt enligt strikta regler och i meditiriansk stil och det gör den väldigt säregen och vacker


Motorväg är inte samma sak här som hemma. Här är påfarterna och sluttningarna på motorvägen något som skulle få våra vägförvaltningar att få ont i magen


Highway 1 växlar från att vara motorväg till att bli små vägar och längs denna väg så köpte vi körsbär


Framme i San Simeon i vårt charmiga 70 dollars motell, bilen parkerad direkt utanför dörren. Är det inte fler än 60 kanaler så får motellen inte många gäster. Vårt hade 60 kanaler. ; )


Stilla havskusten nedanför hotellet


Ortens näst största turistattraktion: En vacker vägsträcka längs landsbygden


Här åt vi middag på kvällen. Cambrias (San Simeons större grannort) bästa restaurant. Laxen var god liksom servicen. Han som serverade oss skulle åka 3 veckor till Europa om en vecka på en liknande resa som vår.


Restauranten

Imorgon: San Simeons största turistattraktion...

Dag 3: Med bil från LA till Santa Barbara

Vi lämnade vårt trygga hotellrum i LA